Jag tar en tur runt i trädgården och kikar runt. Ser vad som har hänt och vad som inte har hänt, men som ju borde ha hänt. Glädje växlar med andra känslor. Växter gör inte alltid som man säger till dem. Ibland blir det bättre så. Ibland inte. Nåja, några bilder från gårdagen.
Först ut favoriten blodtoppen som gärna dansar med alla. Visst kan den lägga sig över sina vänner, visst kan den bli alltför omfångsrik och svår att styra. Dess vildhet är vacker.
Först ut favoriten blodtoppen som gärna dansar med alla. Visst kan den lägga sig över sina vänner, visst kan den bli alltför omfångsrik och svår att styra. Dess vildhet är vacker.
Ser att den blå bolltisteln nu visar sig. Jag hoppas att den växer till sig och tar mer plats. Den behövs här då det annars skulle bli alltför sött. I mina ögon.
Tomater! Busktomaten levererar och jag är smått förstummad. De andra två tomatplantorna är klena och vill inte alls. Dem struntar jag i och vänder istället hela min uppmärksamhet och tacksamhet mot denna fantastiska busktomat. Hurra!
Kaprifolen bjuder fortfarande på en del blomning.
Nedanför en liten planta New Dawn. Den stora dog under vårvintern, men jag hade tagit en stickling tidigare som överlevde vintern i en kruka. Planterades och har visat några få blommor. Nu en enda som verkar gäspa i den tidiga kvällen.
Andra som gäspar är stjärnflockorna. De brukar ju annars vara tacksamma och bjuda på såväl friskt bladverk som blommor. Nu ser de medtagna ut. Är det värmen, torkan?
Jag kikar till pelargonerna, en del bjuder blomning. Här behöver jag nog plocka bort visset och även vattna. Det blir fort torrt i värmen.
Allra mest tycker jag om de småblommande vildpelargonerna, men här finns det även andra sorter. Det är ingen stor samling, ingen avancerad heller. Men trevligt med dem och även krukorna är jag glad för. De med vågad kant som syns här är från Kullabygdens keramik. Sedan anas en från Gränsfors krukmakeri, det är den lite mörkare till höger på bilden ovan. De gör båda fina krukor. Högt upp på önskelistan står en grönglaserad från Gränsfors... Apropå krukor, undrar varför man brukar säga "sist i är en kruka" när det ska badas?
Då har vi snöat in på samma saker... ..tycker också om de där små vildpelargonerna även om det bara finns 1! i samlingen just nu. Krukor, lerkrukor, gärna gröna av alger - så härligt. Dock har jag aldrig funderat över varför just krukan är sinnebilden för den som kommer i vattnet sist...
SvaraRaderaKram, Carina
Carina, alla samlingar börjar just en en. Som sedan blir två osv... Du är alltså på god väg =o)
RaderaDet där med kurkan och komma i vattnet sist, vet fortfarande inte... Mystiskt!
Kram
/Katarina