I ögonen fallande

En liten stund kikade solen fram. Sedan försvann den bakom de tunga molnen som lovade regn. Regnet kom. Och gick. Men gråvädret dröjde sig kvar hela dagen och det fortsatte att droppa så smått från himlen då och då. Den lilla stunden av sol fick mig att lämna skrivbordet och ge mig ut. Promenerade runt, kikade här och där. Det var igår förmiddag.

När jag nu bläddrar bland bilderna tänker jag att en del behöver upptäckas för att synas. Annat pockar på uppmärksamhet och får mig att fundera över ordet iögonenfallande, som verkligen berättar vad det handlar om ibland. I ögonen fallande är perovskian - Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire'- som glittrar i ljuset.

Lavendelrundeln är inte längre ett hav i blålila toner. Men så lägger jag plötsligt märke till den där endaste en...

Apropå en endaste, se rosenskäran! Inspirerad av ett hastigt besök hos Hanna förra hösten sådde jag en hel påse med frön. En endaste blev det, bara en eller bättre än ingen. Hursomhelst, den fångar min blick och jag vet att jag nästa vår kommer att försöka igen.

Grenarna var nyss tunga av päron, nu är det mesta plockat, men än finns det frukt kvar.

Kaprifolen visar enstaka blommor och även om det nu är dess röda bär som lyser mest, så är det ändå blommorna jag helst vill se.

Mycket går nu i rosa och vinröda toner. Denna plats behöver solens lekfullhet för att komma till sin rätt.

Kärleksörterna har sin storhetstid nu. Jag har flera, här är en. Vilken sort? Troligtvis en med namnet 'Bertram Anderson', men jag är inte helt säker. Här svämmar den över betongkrukans kanter, lyser rosarött mot det silvergrå bladen.

En liten runda under en kort stund då solen visade sig. Det blev många bilder, här bara ett axplock av det som föll mig i ögonen därute då och vid datorn nu. Kikar ut och solen visar sig även denna morgon. Vädret är iögonenlockande... Ut? Ut!