Sensommar

Det är augusti! Fortfarande, om än i slutet av denna månad. Nej, det är inte höst än, inte riktig höst. Om hörnet väntar september, som kan bjuda på värme och sol. Brittsommar? Nja, Britta och Birgitta har inte namnsdag förrän den 7 oktober, så det är lite tidigt att tala och längta efter en sådan. Något att se fram emot. Sedan. Nu kanske du protesterar och noterar att det var varmare nyss än nu. Jag instämmer. Men vi har egentligen gått från en alldeles fantastisk och - rätt ovanlig, tror jag - lång period av nästintill tropisk sommar. Nu har vi den vanliga svenska sommaren här och den inkluderar såväl bomullsklännning och solglasögon som ylletröja och regnjacka. Sommar har blivit sensommar.

Jag går en runda och blicken landar på kärleksörterna - Hylotelephium telephium - som är med och fångar ljuset. Jag noterar att den låga buxbomshäcken behöver beskäras.

Strax intill kermesbäret - Phytolacca americana - under päronträdet.

Vandrar vidare mot gräsmattan, nere vid planket ser jag hur blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' - lutar sig mot ormroten, som är fantastiskt stadig och blomvillig.

Nere vid lunden har grönskan växt till sig, dammens vatten syns nästan inte på bilden. De blekt gula blommorna på vaxklockan - Kirengeshoma palmata - ser lite trötta ut efter regn och rusk.

På den lilla uteplatsen ser jag att Sedum 'Betram Andersen' fått sällskap av fallande blad, frukt och en liten självsådd, en näva kanske.

Här behöver städas, fixas och donas. Nåväl, ljuset är fantastiskt. Bordet? Det är bara en trave gamla och överblivna betongplattor. Kanske få till mer mossa, pensla med filmjölk eller vad är det nu man ska göra? (Mossa finns mellan en del av gatstenen, så platsen verkar ha bra förutsättningar.)

Det ser inte så märkvärdigt ut för någon annan, tänker jag, men för mig är detta roligt att skåda. Förra året var nästan alla blad bland de mindre hostorna söndertuggade av sniglar. I sommar har jag plockat, plockat och plockat. Strött ut gift, plockat igen. Det har lönat sig. Tänk, nästa år - om jag fortsätter så här - kanske dessa plantor ges en chans att växa till sig och bli till den där gröna mattan mellan trädets stam och stenläggningen, som jag önskar. Bara att vänta och se. Ja, och plocka...

En av hostorna på andra sidan trädet visar blomning. En trädstam kan verkligen tillföra något, i mina ögon, då den möter grönska och blomning. Ett samspel av olika tyngder, färger och former.

Jag noterar också hur det svarta ormskägget - Ophiopogon planiscapus 'Niger' - nu lämnat blomstadiet. Blir det några frön som kommer att gro? Någon som vet? (Jag har endast delat plantor av ormskägg, aldrig sått.)

Plötsligt börjar det att regna. Jag drar mig mot grusträdgården och tar skydd under uteplatsens tak. Solen fortsätter att lysa, jag ser mig om efter en regnbåge, men finner ingen. Det är ett stilla regn, ett riktigt sommarregn, förlåt, sensommarregn.

En droppe studsar på den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian'.

Jag försöker fånga regnet med kameran, men det lyckas inte riktigt. Jag försöker skildra hur trädgården glittrar, men det är svårt. Nedan olika myntor framför blodtopparna - Sanguisorba officinalis och Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' samt den ryska salvian - Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire'. 

Regnet slutar strax. Solhattarna - Echinacea purpurea 'Magnus' behöver stöd. Grusgången behöver krattas.

Jag hittar en gammal julklapp som Viggo fått. Den låg undanplockad och bortlömd i en korg. Jag ger figuren till Viggo, som betraktar den nyfiket. Han biter, den piper. Han biter igen. Jodå, den piper igen. Nu minns jag varför jag plockade bort den... Han ser, ja, kanske snarare känner, att det finns en risk att jag ska ta denna roliga leksak för hus- ja, ljudfridens skull. Han ger mig blicken. Och ett Piiiiiip!

Sensommareftermiddag går mot sensommarkväll. Viggo och jag "kommer överens om" att den där pipande figuren är bra att leka med då och då och inte alltför ofta... =oP