Solen kommer, solen går...

Växlande väderlek. Ofta gråväder. Men solen kommer, solen går... för att komma igen. För att försvinna. Det är rätt kylslaget. Ibland. Min lilla planta blåsippa verkar nu trivas och visar många knoppar. Löftesrikt. 

Ett lite annat ljus...

Om och om igen stannar jag upp och betraktar denna lilla blåsippa. Jag står där, hukar mig, försöker komma nära. Jag tänker att detta skulle kunna vara det allra första steget på en längre vandring. En blåsippevandring. Kanske besöka familjen eller varför inte hela släkten rentav...

Jag vet ju hur det började med sanguisorborna.... En "släktforskning" som fortsätter än. En annan bekantskap, som inleddes av slumpen då jag besökte någons trädgård, är kråkklövern. Hur mår du? Lite rädd för att veta svaret, men samtidigt nyfiken. Jag kikar till den lilla plantan, som jag en gång fick som gåva, och som var inträdesbiljetten till alla dessa fingerörter - potentillor.

Där finns nog liv. Jag hoppas, vill tro. Kråkklövern är planterad vid dammens kant. Dammkanten och gummiduken, nej, det är ingen vacker syn, men just nu struntar jag i det. Det handlar - faktiskt - om liv och död! Imorgon ska jag återigen besöka den lilla plantan. Hoppas på att se än tydligare tecken på liv. 

De vita scillorna börjar nu visa sig. De är söta.

Tanken var att de skulle sticka fram ur en frodigt grön gräsmatta...

En grön julros. Jag skulle gärna vilja ta en bild av blomman underifrån. Höjden är låg, jag försöker genom att sträcka fram kameran utan att kunna se vad den fångar...

Åh, där hänger en liten ljuskopp. Det hade jag alldeles glömt.

Bland alla mörka kungsängsliljor... en ljus.

De trötta snödropparna är ändå fulla av liv. De ser ut som fåglar, japanska eller kinesiska. Tranor? Jag vet inte, men inte ser de ut som droppar längre. 

En del etablerar sig, växer och trivs. Andra gör det inte. Glädje. Och sorg. Några föder mersmak, får mig att vandra vidare och göra nya bekantskaper. Ja, vänskaper. Betydelsefulla och meningsfulla. Alla tankar blir inte riktigt som jag tänkt. Ibland låter jag tanken fara, men inte alltid. En värdefull tanke är... tänkvärd. Ibland väcks nyfikenheten, ögonen ser och upptäcker än mer. Plötsligt dyker någon upp. Kanske ser något ut som något annat. Solen kommer, solen... 

För fler inlägg på temat överraskning, se länk.