Så blir några till något

Trädgårdsliv, trädgårdsglädje, trädgårds... lycka rentav. Att gå runt och plocka för att sätta i vas, glas, krus eller vad som nu finns tillhands. Mina buketter är enkla, påminner nog mer om sådant som lite på måfå samlats på ängen än den skickliga floristens medvetna val och hantverk. Nej, jag ursäktar mig inte. Det är så här jag vill ha det! Njuter av såväl vandringen - med sitt sökande - som stunden som följer. "Fångsten" betraktas, kanske klipps till för att sättas i vatten. Då kommer jag nära såväl blommor som blad. Upplever likt och olikt i växtsätt, såsom stjälkarnas vekhet och stadga. Så blir några till något, som av sig själv. Betraktar, vänder och vrider. Justerar kanske. Men låter ofta det vara som det är. Som här. Så fint ljuset leker...

Nu ljuger du allt? Mm, det är sant! Efter att bilden ovan togs stack jag ner ännu en blå gräsfibbla - Catananche caerulea - och en liten månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - precis under den ljust gula septembersolrosen - Helianthus 'Carine'. Ljuset hann förändras från nyss till nu. Så blir uttrycket ett annat då hostans blommor ligger i skugga. Här tillsammans med blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Japan'- som är en rätt lågväxande och senblommande sort.

Inget ljus alls? Jo, där till höger, ovanför ängsnävorna - Geranium pratense - som är lite trötta. Alltför trötta? Nja, ibland kan det gäspande och nästan vissna vara vackert.

Så ett annat ljus. Ser att blodtoppen - Sanguisorba 'Blackthorn' - också får ta del av glansen.

Vilka finna här mer? Rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire', anissiop - Agastache foeniculum, bergklint - Centaurea montana 'Black Sprite', brunnäva - Geranium phaeum, flenört - Schrophularia nodosa, lavendel, stjärnflocka - Astrantia major - och... Den där rosa, nästan utblommade till vänster ovanför blodtoppen. Den heter, vad heter den. Jag vet ju det...

Ibland ska man sluta tänka på frågan för att få veta svaret. Så nu tänker jag på annat, på ljuset och skuggorna. Tänka tänka. Inte tänka. Hm.

Buketten står på bordet på den lilla platsen nära pergolan, vars linjer och blåregn nu syns på väggen.

Vasen och buketten blir också till bilder.

Så förändras tillvaron igen, ljuset strilar genom jalusin. En del av buketten... Väggen blir en tavla, som fångar blicken. Men buketten i sig är nu också en annan, eller hur?

Rosa blåverbena!!! Jag visste ju det. På latin Verbena hastata 'Rosea'. Just det!