lördag 10 september 2016

Slår mig ner, låter blicken vandra

Vilken september vi bjuds! Igår, stunden då eftermiddag blir till kväll. 

Slår mig ner, lägger upp fötterna och låter blicken vandra.

Kikar mot vänster, den lilla uteplatsen är dold bakom jalusin. Krukor med pelargoner på rad. Pergolan. Dess vägg kläs med blåregn.

Så tillbaka igen.

Andra(s) hus och trädgårdar kan anas... Om jag lyfter blicken och väljer att se.

Men trädens grönska hjälper till att hålla ute ute och inne inne. 

Återvänder till den andra bilden. Nu ser du hustaken, eller hur? Kanske såg du dem tidigare också, men förmodligen tydligare nu. Tänk bort dem och de har nästan försvunnit... Kanske stör de inte såhär på håll, blir en del av trädgården. Men helst bara en liten del.

Snart reser jag mig upp. Går omkring med kameran i hand. Ljuset förändras. Ljudet också, färre bilar hörs. Röster, det är fler än jag som väljer att vara ute denna fantastiska sensommarkväll.






6 kommentarer:

  1. Det är bilder som Monet-målningar. Man vill ha dem väggen i vardagsrummet.
    Kram
    Marta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack! Tänker att Monet verkligen fångar ljuset i sina målningar. Ja, och ljuset denna september är fantastiskt!
      Just nu en utställning med verk från just Monet på Ordrupsgaard i Köpenhamn, för den som är i krokarna/har vägarna förbi... =o))
      kram
      /Katarina

      Radera
  2. Det är verkligen ett fint höstljus i dina bilder. Och vilken september vi har.
    //Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var ljuset som fångade mig där jag satt. I gråväder hade det varit helt annorlunda... Men oj vilken september vi har, det är en fantastisk sensommar att njuta!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Får präriekänsla à la Piet Oudolf när jag ser de första bilderna. Visst är det en underbar september vi har. Att se och höra grannar så där lagom lite är perfekt tänker jag.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm flera växter är ju à la Oudolf... Kanske även den smått vilda känslan. Men så är det ändå en liten gammal trädgård i staden. Fruktträden finns där, gränserna till grannarna. Ja, och samtalen osv är härligt. Dock motorsågen som Någon hanterade med frejd under (som det upplevdes) större delen av söndagen gick inte obemärkt förbi. ;o)
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...