söndag 20 november 2016

Tillvaron kan överraska

Tillvaron kan överraska, det oväntade plötsligt ske. Ingen aning, ingen föraning därom. Nej, det oväntade är knappast väntat, ligger inte i dess natur. Oftast är allt "som vanligt", rätt förutsägbart inom de där ramarna vi väljer att omge oss av. Begränsas inom? Ja, men också finna trygghet i. Annars vore allt... Inget. Så nu vet vi vad vi har att vänta, vad november ska bjuda i form av ljus och mörker, kyla och värme och allt annat vi fyller tillvaron med. Men så händer det..

Häromdagen i trädgården, blicken vandrar för att stanna upp. En liten gul blomma lyser i allt det vissna och trötta. En endaste en. Ibland kan det räcka. Det är styvfingerörtenPotentilla recta sulphurea 'Citrina'. Jag klipper och håller den lilla i min hand. Nu ser den plötsligt väldigt ensam ut. Jag letar efter sällskap. Ser en lavendel, som fortfarande visar färg. Nu två. Nej, det räcker inte. De ser båda alldeles för vilsna och ängsliga ut. Jag söker, men finner ingen blomma att plocka. I närheten står fröställningar av flenört, som är precis vad de andra behöver. Tänk så enkelt det kan vara. Ibland.

Fånga stunden. Solen både visar sig och värmer. Viggo vill inte gå in. Jag tycket det verkar vara kallt på stenläggningen och bär ut hans täcken. Strax somnar han och låter sig alls inte störas av mig och mitt klickande med kameran. Det är som vanligt, i hans värld. 

Vad är vackert nu? Trädgården ser trist ut och det är inte helt lätt att upptäcka något att fotografera här och nu. Jag går runt i trädgården och istället för att bortse från det vissna och leta annat, försöker jag se det sköna i det som snart är dött. Septembersolrosen - Helianthus 'Carine'.

Mer klassiskt vackert är ju blommor som blommar. Som kärleksörterna. Fortfarande? Mm fortfarande, men bara enstaka. De flesta är mycket trötta.

Så lätt det är att gå förbi allt det andra som är nu. Fröställningarna gapar mestadels tomma och har gjort sitt. Men kan också ses om man vill. Vilka? Trädgårdsstormhattens.

Vid kökstrappan hänger jordgubbsplantor, som fortfarande bjuder bär. Skärpan ligger på bladen, men det är bäret jag mest lägger märke till. Det som hamnar i fokus är inte alltid det som ses... Fast nu ser jag hur bladet, som belyses bakifrån, visar skuggor av korgens stålnät och säckväv. Skuggfigurer för den som vill. Exempelvis...

...en figur till höger, som kikar mot vänster och med lyft arm och hand. Munnen är öppen, håret - eller öronen? - står upp. Till vänster en annan figur. Är det någon som flyr, två bakben eller kanske ett och en svans? Den lyfta armen hotfull? Eller är det en entusiastisk hälsning till en glad figur med ansiktet vänt mot den andre. Med öppen mun. Eller är det så att figuren till höger fiskar och precis fått napp? Eller..

Tillbaka till den så kallade verkligheten. Fikonet har tappat alla sina blad. Några frukter finns kvar, på en vandrar ett litet kryp. Det ser jag nu på datorns skärm, men inte såg jag den lilla insekten när bilden togs.

Den ryska salvian - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire' - blir till silver i ljuset. Himmelspira, så heter den också. Vackert. Alla växter borde ges vackra namn som hjälper oss att se skönheten i det som annars kanske inte syns och därmed bejakas. Ja, detta behöver ju gälla människor också...

...och djur...

...tillägger den lille kloke ;o)









10 kommentarer:

  1. Ja du har verkligen fångat en stund, en vacker studie...helt ljuvliga bilder! En sann fröjd att kika in till dig här...
    Kram från Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! =o)) Snälla ord bildar meningsfullhet, blir glad... o tackar igen.
      kram
      /Katarina

      Radera
  2. Jag gillar novemberträdgårdar och tycker att du har fångat det jättefint, både i text och bild.

    Viggo är bara så söt!

    Kram
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det där met att se vad som finns... nu. Inte tidigare och inte sedan. Din trägård är en sann inspiration, så tackar för den också.
      kram
      /Katarina
      (& Viggo såklart ;o) )

      Radera
  3. Hagen er vakker hele året, og kjekt med vinterlige overraskelser.
    Ha en fortsatt fin kveld, hilsen Ingeborg fra fruhaldshage

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, och visst kan vintern överraska...
      Tack detsamma, fortsatt god kväll!
      önskar
      Katarina

      Radera
  4. Du lager så vakre og stemningsfulle innlegg. Potentillaen er skjønn. Det som er deilig med november, er at jeg kan se knoppene for neste år. De ligger bare og venter. Viggo er vakker. Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Potentillan är en sötnos, blomvillig och enkel att ha att göra med. Ja, nu ligger en hel del och väntar... Vi som vet ser det, de andra har ingen aning... ;o)
      Viggo är vacker utan att veta om det... Bristen på självmedvetenhet är befriande! Dock tror jag att han vet att han är älskad och att det är dags för långrunda NU!!! =o))
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Vilka underbara bilder, det gäller att ha blick för det lilla och egentligen oansenliga som du har och som blir så vackert på dina bilder. Ha det bra. Carita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är spännande, men ibland svårt, att försöka se det vackra i det som till synes inte vackert är. Jag lär mig och inspireras av andra. Ser hur de tolkar, fångar... Naturen är allra bäst på detta, det blir liksom aldrig fult där även om det är den värsta och tråkigaste gråvädersdagen.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...