Återigen fredag och återigen en blommig sådan. Vi bjuds att blicka bakåt, temat är "För ett halvår sen". Jag bläddrar bland inläggen och är nyfiken på hur det såg ut då. Jag finner ett från den 21 april med rubriken "Vårkänslor: Äntligen!". När jag kikar på bilderna så känner jag dofterna, färgerna och ljuset. Hoppfullheten. Och längtan. Framförallt längtan.
Att blicka bakåt blir också att blicka framåt. Trädgårdsåret är en cirkel, det som var då det kommer åter. Något annorlunda, men ändå likt. Kanske inte en cirkel ändå, snarare en spiral. Det går runt, men är ändå inte helt detsamma. Egen aktivitet skapar ju en del förändringar. Lökar och annat planteras, frön sås. Spaden i hand. Andra förändringar står väder och vind för. Naturen gör sitt för att skapa glädje, men också sorg. Undrar hur det kommer att bli. Då. Jag menar sen.
För ett halvår sedan. Det slår mig att det som komma skall inte ligger längre bort i tid än det som var då. Det som var då var ju inte obegripligt länge sedan. Ja, så då är väl inte framtiden så svårfångad ändå. Fast tiden är bedräglig. Sex månader av vår, sommar och tidig höst är inte detsamma som sex månader av sen höst, vinter och tidig vår. Det är skillnad på tid och tid även om klockan sägs ticka i samma takt. Men återblicken ger mig ändå en känsla av att det som väntar ändå inte är helt utom räckhåll. Så småningom är vi där igen. Lika frustrerade över att väntan och längtan varit alltför lång. Lika förundrade över det som visar sig här och där. Lika betagna över det underverk vi kallar vår: Äntligen!
Här igen. Se inlägget från mitten av april. Så här var det "för ett halvår sen":
Att blicka bakåt blir också att blicka framåt. Trädgårdsåret är en cirkel, det som var då det kommer åter. Något annorlunda, men ändå likt. Kanske inte en cirkel ändå, snarare en spiral. Det går runt, men är ändå inte helt detsamma. Egen aktivitet skapar ju en del förändringar. Lökar och annat planteras, frön sås. Spaden i hand. Andra förändringar står väder och vind för. Naturen gör sitt för att skapa glädje, men också sorg. Undrar hur det kommer att bli. Då. Jag menar sen.
För ett halvår sedan. Det slår mig att det som komma skall inte ligger längre bort i tid än det som var då. Det som var då var ju inte obegripligt länge sedan. Ja, så då är väl inte framtiden så svårfångad ändå. Fast tiden är bedräglig. Sex månader av vår, sommar och tidig höst är inte detsamma som sex månader av sen höst, vinter och tidig vår. Det är skillnad på tid och tid även om klockan sägs ticka i samma takt. Men återblicken ger mig ändå en känsla av att det som väntar ändå inte är helt utom räckhåll. Så småningom är vi där igen. Lika frustrerade över att väntan och längtan varit alltför lång. Lika förundrade över det som visar sig här och där. Lika betagna över det underverk vi kallar vår: Äntligen!
Här igen. Se inlägget från mitten av april. Så här var det "för ett halvår sen":
______________________________
Äntligen!
Vårkänslor, känslor av vår. Något vi pratat om och längtat efter ända sedan vintern infann sig. Kanske tidigare ändå. Våren är speciell för den föregås av vintern, årets väntrum. Tar en nummerlapp och inser att kön är lång, alltför lång. Bläddrar förstrött i någon tidning, som egentligen inte intresserar eller roar mig, men som får tiden att gå. Kikar runt på de andra som också väntar, de suckar och stönar, liksom jag. I väntan på. Våren. Nu är vi där, här. Äntligen!
Vårkänslor, känslor av vår. Något vi pratat om och längtat efter ända sedan vintern infann sig. Kanske tidigare ändå. Våren är speciell för den föregås av vintern, årets väntrum. Tar en nummerlapp och inser att kön är lång, alltför lång. Bläddrar förstrött i någon tidning, som egentligen inte intresserar eller roar mig, men som får tiden att gå. Kikar runt på de andra som också väntar, de suckar och stönar, liksom jag. I väntan på. Våren. Nu är vi där, här. Äntligen!
Äntligen! Det är våren. Våren behöver den där vintern, för annars hade inte något äntligen infunnit sig. Men den där vintern behöver väl inte ta sin uppgift på fullt så stort allvar som nyss, dess arbetsbeskrivning kunde nog lättas upp något. Hursomhelst, våren behöver vintern och vintern görs uthärdlig med tanke på våren. Den kommer, den kommer...
Igår den allra första riktiga trädgårdsdagen. Kunde vara ute från morgon till kväll en dag när solen värmer, vinden väljer att vara stilla och fåglarna kvittrar. Det är vår!
Några bilder från igår. Julrosor blommar, snöklockorna börjar bli rejält trötta.
Igår den allra första riktiga trädgårdsdagen. Kunde vara ute från morgon till kväll en dag när solen värmer, vinden väljer att vara stilla och fåglarna kvittrar. Det är vår!
Några bilder från igår. Julrosor blommar, snöklockorna börjar bli rejält trötta.
Plötsligt såg jag den, den lilla blåsippan är blygsam där den står under äppleträdet. Den möts alltid av ett Åh! eller kanske Ah! eller varför inte ett Jaaaa!
Precis vid trädet lyser dessa krokusar gula. Annars har de krokusar som står mer soligt också börjat vissna ner så smått. Det går fort nu.
På andra sidan "gräsmattan", ja, för den ser ju för eländig ut, har jag planterat flera olika narcisser. Endast en sort har börjat blomma. Än.
Så mycket på gång... Här löjtnantshjärta och akeljor.Bland annat.
Planterade kungsängsliljor, som startat sin blomning inomhus, och ser till min glädje att de verkar trivas där bland rosenbuskarna.
Ibland är skuggan det bästa läget för en liten tax... Han slickar sig nöjt om nosen. Det bruna bakom? Rosmarinen, som stått ute i flera år. Ser eländig ut. Finns det liv?
Tulpaner i korg.
Liten tulpan lyser, vet inte var den kommit ifrån, men den får gärna vara med och sprida vårglädje.
Så blev det kväll. Den lilla tulpanen slöt sig. Imorgon, dvs idag, så ska jag ta tag i denna plantering. Här syns bland annat flera lammöron som ska delas.
Kikar ut, solen skiner. Fågelkvitter hörs. Det är återigen dags: Äntligen!
______________________________
Ja, och för fler inlägg för denna fredags tema, se länk.