Nummer 1

Blommig fredag har fått bli blommig söndag. Får man göra så? Ja, det får man, tänker, tror och därmed gör jag. Nummer 1. Listan är lång och innehåller en mängd saker att göra när tid ännu är. Sedan är det för sent. Och/eller för tidigt. För sent för denna säsong, för tidigt för nästa. Nåväl, på höstens lista har bordet själv spikat ett nummer 1.

Det är ett gammalt bord som tidigare bott någon annanstans och då inomhus. Den vita färgen tål inte fukten och kylan, den ska skrapas bort. Sedan målar jag bordet i linoljefärg. Vilken kulör? Det kan vara så att bordet ska smälta in. Men det skulle också kunna vara så att det ska sticka ut, bli ett unikum. Den enda i sitt slag.

Mycket av snickerierna är målat i denna gröna nyans. Linoljefärgen är inhandlad på Byggfabriken, där jag lånat bilden. Pergolan är grön. Några trädgårdsmöbler likaså. Det är grönt runt fönster och även dörrarna är gröna. Det är mycket grönt. Kanske läge att bryta av?

Bordet på bilden ovan är svart. I köksträdgården är pallkragarna målade i en mycket mörkt grå, nästan svart ton. Vackert mot grönskan och de mer knalliga färgerna som bjuds här. Gult, orange och rött. Gurkörtens blå. Allt blir fint mot den mjuka svarta tonen.

Ljusare toner finns också. Stolen och bordet är båda målade i linoljefärg, som behöver bättras på. Skönt att slippa slipa ner, utan kan rätt enkelt bara måla. Samma kulör eller annan? 

När den vackra duken läggs på bordet så syns det ju ändå inte. Kanske är det i textilen kulören väntar på att bli upptäckt.

Eller är det kanske husets tegel som ger mig ledtrådar, kan vara så.

Det lilla bordets skulle kunna ha sin naturliga brun-grå nyans, dvs jag målar utan pigment. Det kan också bli fint. Kikar på Byggfabrikens färger och lockas av de röd-gula tonerna som pratar med blodtoppar, echinaceor och annat. De blå tonerna skulle kunna lyfta fram blåblommarna, men också prata med himlen. De brända tonerna pratar med... Måsta allt prata med vartannat? Nja, njo, jo, det är nog så. I en liten trädgård där allt är nära till hands så blir det så att alla pratar med alla.

Nummer 1 på listan är således bordet. Det finns mer att göra innan det är för sent. På listan finns nummer 2 och 3 och 4 osv. Plantera, flytta runt. Vinterförvara ditt och datt. Diska krukor och redskap. Plocka fallfrukt och rensa damm. Fix och don. Före...

...det där mellanrummet med kyla och mörker. I början mysigt med levande ljus och bläddra i böcker. Fundera och anteckna ibland. Nej, inte så dumt alls. Men sedan väcks otåligheten, försiktigt puttrande som en retning. Sedan allt mer påtaglig för att bli till något plågsamt som är nästan omöjligt att hantera. Då det blivit omöjligt att hantera, då vi inte står ut, bjuds vi plötsligt ut till första kaffet. Det är kallt, men solen värmer. En stund går det. Vi går en runda bland kvistar och grenar, som inte visar några livstecken. Marken är hård, frusen. I denna stund förundras vi över en liten gul blomma, en rätt oansenlig varelse som annars skulle gå oss obemärkt förbi. Jublet väcks då vi ser Livet återvända. Den allra första av alla slag, i raden av andra som är först ut i sitt slag. Den första som lyser, den första att plocka in. Den som gäckar vintern är nummer 1.

Fler inlägg på temat, se LÄNK