Rita en fjäril! Tänk att du gör det eller ta en penna i hand och låt den flyga över pappret. Hur gör du? Jag tror mig veta hur jag skulle göra. Jag skulle rita den likt en rosett, sedan ta färger och skapa mönster i olika fält, kanske några prickar därtill. Jag skulle inte rita den såhär:
Förmiddagssolen gassar och fjärilen syns knappt där den sitter på kermesbärets stora blad. Jag hade inte sett den om det inte vore att den nyss var i rörelse. En rörelse som fångade blicken. Men nu, i denna stund, bara ett streck liksom.
Den flyttar på sig litegrann. Jag också. Nu syns den lite bättre, men fortfarande diskret i form och färg.
Strax lyfter den och sätter sig på gräsmattan. Nej, förresten. Inte direkt på gräset utan på ett visset löv. Kanske vill den inte sitta på det daggvåta gräset, jag vet inte.
Den sträcker ut sina vingar, vackert! Nu ser den ut som en "riktig" fjäril.
Päronet lockar.
Läser mig till att det är en amiralfjäril, som vanligtvis ses sitta och äta på fallfrukter under den tid som är nu. Jaha, det är alltså som det bör vara. Den vackra fjärilen på den inte så vackra frukten. Nåväl, den ser ut att trivas.
Nu flyger den och äntligen beter den sig som en fjäril "ska". Den sätter sig på en blomma, en av kärleksörterna och låter vingarna lysa i solen. Precis så! En vacker fjäril på en vacker blomma. Så låter jag kameran klicka om och om igen. Så många nästan likadana finns redan i datorns bildarkiv. Klick, klick, klick. Lite olika vinklar, lite olika hållning av vingarna. Men snarlikt. Klick, klick, klick.
Om jag skulle rita en fjäril så blev det nog på en blomma eller kanske på ett blad. Något vackert möter annat vackert. Ja, och så med vingarna utsträckta i all sin prakt. Förutsägbart. Kanske ska jag försöka se nytt ibland, se baksidorna och annat som lätt förbises. Se sådant som inte är så självklart tilltalande och lockar blicken. Se det dolda, det vissna och det tilltufsade. Också, för fortfarande en fjäril som en rosett, jovisst blev det en sådan som ritas såväl i tanke som på papper. Handen söker efter kritor, lockelsen att göra mönster och färglägga infinner sig.
Mmm... jag kunde inte teckna men tog pennan och ögonen. Studerade länge, måttade med pennan och sen ritade jag. Sakta och lite suddande men det blev rätt bra till slut. Jag är sugen på att ta bilder och sen måla ner dem i 'painter' för akvarellkänsla. Foto eller målat gränslandet ska vara spännande :)
SvaraRaderaKram, Carina
Var tvungen att googla på 'painter' och en ny värld öppnar sig. Här finns mycket att upptäcka och leka med. Att röra sig i det där gränslandet...
Raderakram
Katarina
Intressant det du berättar om Amiralen, att den äter fallfrukt, det visste jag inte. Då kanske man inte ska vara så noga med att plocka upp frukten från marken utan låta några ligga kvar som tilltugg åt Amiralfjärilen. De sista bilderna, när den sitter på kärleksörten, är helt enkelt ljuvliga./ Kram Titti
SvaraRaderaTack! =o)
RaderaJag visste det inte heller, men där satt den och så googlade jag... Vackra fjärilar, rena konstverken som flyger omkring och slår sig ner då och då och bjuder oss att se.
kram
Katarina
Vakre bilder av admiralen! Jeg visste heller ikke at den likte nedfallsfrukt. Men jeg vet at den liker solhatter! :-)
SvaraRaderaHa det godt!
Tack! Även fjärilar behöver fruktstunder =o))
RaderaJa, och solhattar är nog de blommor som lockar fjärilarna allra mest. Så vackra tillsammans.
Allt gott!
/Katarina
Ett sådant härligt inlägg ni fick till, fjärilen och du! Om jag vill ha en fjärilsbild lägger jag några olikfärgade färgdroppar i mitten av ett papper, viker, drar med fingret från mitten och utåt, öppnar och... där är den. Nåja, i alla fall liknar det oftast en fjäril :)
SvaraRaderaTack!
RaderaAlla sätt är bra, ha ha! Ja, måste såklart prova ditt =o))
Allt gott!
/Katarina