September(s)katt

Luften är klar, det är lätt att andas. Morgonstund. Jag plockar fallfrukt. Funderar, noterar. Skulle kunna ta fram gräsklipparen sedan, skulle kunna... Ditt och datt. Det råder tyst och lugn, en stilla morgon att njuta av. Ännu en av dessa härliga stunder denna sommar bjuder. En skatt att gömma och ta fram när mörker och kyla kommer.

Jag står där och gör just ingenting då jag får sällskap av en av grannskapets katter. Försiktigt kommer den fram och - tror jag - kollar om husets tax är i närheten. Nej, det är fritt fram, han ligger därinne och sover, försäkrar jag. Katten stryker sig mot mina ben och vill kela. Vi småpratar en stund.

Snart verkar den vilja gå vidare. Kanske ser den något jag inte ser, hör något jag inte hör.

Den håller sig kvar på gräsmattan, men verkar nyfiken på vad som finns på andra sidan rosenbuskarna. Där finns väl inget speciellt, tänker jag, medan jag betraktar den vackra katten.

Jag försöker locka den tillbaka, men katten ger mig bara en blick, för att vända sig om igen. Den vet något som jag ännu inte vet.

 Nu vet även jag!

Bakom buskarna kan en liten svart tax anas.

 Har de ögonkontakt?

Ja, det har de nog. Stillhet råder, men en spänd sådan. En stillhet som förebådar, en stillhet alldeles före. Buskarna är taggiga, inte kommer han väl...

Jo, det gör han! Plötsligt rusar han in bland grenarna i jakt på denna katt, som verkar ha förlamats och står alldeles stilla. På bilden nedan syns hunden som en diffus svart fläck i all grönska. 

Kanske hade jag inte behövt det, en katt reder sig säkert själv, men för att undvika blodbad så sjasar jag på katten, som nu rusar över grusgången mot pallkragarna, skuttar vidare upp på muren för att nå grannens uthustak och försvinna. Taxen springer efter, men har inte någon chans. Han blir kvar där på markplan, går runt och morrar, nosar och morrar lite till.

Kattvän? Viggo kikar på mig med en anklagande blick, medan han sätter sig på den solvarma stenläggningen och slickar på sin päls som blivit blöt av dagg. Han verkar inte ha tagit skada av framfarten bland rosornas taggar. Jag tar hinken med päron och går in till det väntande kaffet. Han följer mig och snart ligger han i sin korg och slumrar sin morgonlur. En ny dag har tagit sin början.