Vårfrestelser.

Vi är inte där än. Först kommer den riktiga hösten med väder och vind. Oftast mycket vind. Halsduk och vantar. Mössa. Mörkret tilltar. Sedan kan hösten övergå till vinter, men då den skånska vintern kan vara förvillande lik den skånska hösten, blir allt ofta till en lång period av grå-, regn- och ruskväder som prövar vårt tålamod. Kanske blir det "riktig" vinter med snö. Kanske inte. Den smärtsamma längtan inträder, i mitt fall, då jul och nyår varit och vi lunkar in i ett januari som blir till februari. Februari är en kort månad som kan kännas lång. Väldigt lång. Mars kan vara vinter, men också tidig vår. April kan luras, vi kan komma att tro både det ena och det andra. Hursomhelst under den sena vintern - eller tidiga våren - frestas jag att ta fram en trädgårdsstol och slå mig ner med en kopp. Det blir inte någon lång stund, för även om solen värmer ansiktet så blir det kallt att sitta stilla. Men vilken stund!

Lite för tidigt, lite för... Jag kan inte låta sekatören ligga där och vila alltför länge. Det är kallt om händerna, men vantarna är för klumpiga för det som "måste" göras, så jag låter händerna frysa medan grenarna klipps. Förvisso tecken på galenskap, men - eller kanske och - trädgårdsglädje.

Butikerna lockar med vårblommor... Vem kan motstå? Inte jag. I våras blev det - tack och lov - mildväder, så min sol av gula penséer klarade sig och växte till och ihop. Vilken härlig känsla att plantera, smutsa händerna, dofta jorden och känna hopp. 

Alla små tecken måste synas. En blomma här, ett grönskande blad där. En liten trött insekt på bordet verkar gäspa i solen.

Dess skira vingarna bildar en vacker skugga på den slitna ytan. Det är en tid då vi noterar minsta lilla, sådant som kanske inte ens ges ett ögonkast under sommaren. 

Vi deltar i vårteckenutmaningar, letar, fotograferar och visar. Jag förundras över hur våren inleds på såväl lika som olika vis. Här nere i Skåne är vi ofta tidiga, det kan säkert fresta tålamodet hos de norröver som fortfarande kliver runt i snön.

Jag sätter ut lite möbler och en del krukor därtill. Det är som om jag inreder därute och låtsas att vi redan har lämnat kyla och mörker bakom oss. Jag låter mig luras och gör det med glädje. 

Pärlhyacinterna såg lite frusna ut först. Men så kom solen!

När våren blivit vår på riktigt. När dagarna känns ljusare och livet rentav lite lättare, då spricker trädgården upp och bjuder till fest. Nu blommar de lökar som vi frestades att köpa under den tidiga hösten och sedan mödosamt plantera. Ja, för finns det något tråkigare än att plantera blomsterlökar? Nåväl, nu leker tulpaner, narcisser, pärlhyacinter med flera därute tillsammans med andra vårblommare.

Tillbaka till nu. I hallen ligger lökarna i sina påsar. Vilka de är? Se här! Butikerna lockar med fler och då jag kikar på bilden nedan, som är tagen förra våren, frestas jag att fynda några till. 

Jag borde naturligtvis bejaka förståndet och plantera de lökar jag redan har först. Förnuftigt. Dock, att falla för en frestelse kan ibland vara det bästa valet. Att inte falla kan fresta på. Dessutom, förefaller det mig, att falla just nu borde kunna ses som en god investering i väntan på andra tider. Således: Förnuft och frestelse... i väntan på våren!


För fler inlägg på temat, se länk!