Sommarplåga!

Så här när fredag blivit lördag, så här efter en intensiv gårdag, då - och jag noterar med viss förvåning, men mest tacksamhet och glädje - X2000 tuffade på och var i tid såväl i tur som retur, denna gårdag som blev en bra dag även om den inte blev blommig, undrar jag när denna mening egentligen borde få en punkt. Där kom den! Äntligen! Nåväl, strax ska jag vandra runt och kika på andras inlägg, men tänker att jag kanske också skulle kunna göra ett. Temat är Sommarplåga. Vad har plågat denna sommar? Plockar några bilder från sommaren, jag går vetenskapligt tillväga (naturligtvis) och plockar tre bilder från månadsskiften som gått.

April blir maj: Värme och sol. Torka. Vattenspridarens flitiga användning. Plågsamt? Nja, jag vet inte, snubblar förvisso på slangen titt som tätt, men det är rätt skönt att själv traska in och ut bland dropparna och svalka sig i den värme som bjuds.

Nybygge rör till det, men hanterbart då röran är övergående. Nya möjligheter bjuds.

På förra bilden anas den, nedan låter jag den vila i en oskarp bakgrund. Vad? Gräsmattan! Nej, ingen rolig syn.

Maj blir juni: Jag hastar hem från Danmark, slänger mig på cykeln och hinner till Malmö Garden Show innan stängningsdags. Det kan vara rätt plågsamt att cykla i motvind längs Öresund. Fast kanske var det medvind just denna dag...

Jag funderar på om jag ska måla om trädgårdsmöblerna och inleder mitt sökande efter kulör. Det finns väldigt många och förvisso är det en aning plågsamt... Nä, nu ljuger jag! Det var - och är - mest roligt.

Gräsmattan...

Juni blir juli: Kryp kan vara besvärliga, fast inte alltid. 

Någon kanske upplever detta som rufsigt, rörigt, plågsamt i sitt slag. Inte jag.

Gräsmattan... Fast Viggo verkar inte plågas precis.

Juli blir augusti: Att om och om igen göra fel kan vara plågsamt. Här planterar jag purpursporre i ett läge av halvskugga-skugga. Fel, fel, fel! Gör om, gör rätt!

Tålmodig väntan på att den omgjorda planteringen växer till sig och ihop kan vara på gränsen till plåga, men bara på gränsen, då förväntan och hopp gör otåligheten mer hanterbar.

 Gräsmattan...

Augusti blir september: Vi blir plågsamt medvetna om att för mycket vatten är... för mycket. Men, som tur är, rinner det undan bra här på tomten och i grannskapet.

Vädret växlar. En del har plågats av värmen, jag har mest njutit. Nu känns luften klar, lite kallare om kvällarna. Jag blir medveten om att vi sakta går över till en annan årstid, men efter denna fantastiska sommar känns det rätt bra ändå.

Men gräsmattan, den gräsmattan.

Dags att utse årets sommarplåga: 

Gräsmattan! 

Då jag bläddrar bland bilderna är där nästan inga som ägnas åt just gräsmattan i sig. Den skymtar fram och oftast då jag försökt fånga Viggo på bild, det är hans lek- och sovplats. Jag önskar en tät och grönskande rundel, en mjuk och vacker matta, en som inte bara finns där i bakgrunden utan kanske till och med kan få vara i fokus och förgrund.

För fler inlägg på temat, klicka här!