Några ögonblick

Jag spejar, kikar mig omkring. Blicken vandrar medan fötterna står still, för att strax gå vidare. Jag promenerar. Det kommer en man, också han har hund. Han pratar om ditt och datt, han pratar mycket. Det är helt OK, jag lyssnar, men låter ibland tanken fara iväg en liten stund. För att återvända. Aha, just det, oj oj. Mannen har många Åsikter som behöver komma ut, men som inte behöver mitt - eller kanske ens någons - svar, kommentar. Ibland är monologer förklädda till samtal, det kan vara tröttsamt. Jag frågar om vilket håll han ska gå, han pekar. Jag säger att jag ska åt det andra och tar farväl. Viggo är lite undrande, nu går vi tillbaka därifrån vi kom. Så brukar vi inte göra. 

Små vågor på vattnet skapar mönster, varje stund ger nya skiftningar. Gråvädret gör att tillvaron kan kännas svartvit, men bilden är i färg. Det kan vara svårt att tro.

Jag rör mig, som så ofta, nere vid vattnet, vid Öresund. Här är jag hemma. Fortfarande i staden, men med inslag av natur. Inte för mycket av det senare, jag är inte van. Som sagt, vi går vidare. 

En av bryggorna har som ett lapptäcke av brädor. Jag undrar om det är ett medvetet val eller om det bara blivit så av en slump. Hursomhelst är det vackert. Köpenhamn kan anas genom diset, det ser ut som om solen lyser där. 

Häromdagen, då sen eftermiddag blir till kväll, lekte ljus och mörker med varandra.

Varje stund, ja, ögonblick, skapades nya bilder. Som här:

 Bara blått. Nästan.

Hemma igen. Viggo vill leka med sin smutsiga boll. Först ser han lite bestämd ut: "Lek med mig!" Men sedan förändras hans min, hållning, ögon. Ser du? Just det, svår att motstå nu.

Temat för denna Blommiga fredag är överblick, men om det har jag ju alls inte skrivit. Kanske snarare om ögonblick. Nästan samma ord.

Klicka här så kommer du till...