Påskris

De klippta perennerna bjuder likt och olikt. Nu står de framför uthusets fasad, som ropar efter färg. En del slitet är vackert, kallas patina och ger en känsla av tid som gått och komma skall. Sådant signalerar inte väggen, utan den ser mest trist ut i en väderlek som inte heller är så rolig. En varm vårdag, kanske en försommardag, ska väggen målas. Men just nu småregnar det, jag fryser och hänger fort upp små ägg på kvistarna, som nu blir till ett påskris.

Äggen är av trä, jag har målat dem. Kanske skulle jag ha gjort mönster, men riset i sig rymmer variationer... Det kanske kan kännas lugnt såhär. Dessutom passar detta pyssels svårighetesgrad mig perfekt. Jag roar mig med att blanda några av färgerna, nya kulörer uppstår. De nymålade äggen får torka på grillspett i en kruka. De ser ut som klubbor med smak av citron och lime. Sedan klister (som tål väder och vind) i hålen och vanligt trädgårdssnöre däri.

Då jag hänger upp äggen ser jag att en av nyanserna blivit lik den som husets snickerier är målad med. Mitt påskpynt verkar mer genomtänkt än vad det är.

Gråväder, gråväder... Undrar hur påskriset ser ut i sol, hur äggens färger blir i ett annat ljus. Blickar upp mot himlen, men nej. Ingen sol i sikte. Än.

Nåväl, det är fortfarande tidig morgon, dagen har knappt hunnit ta sin början. Kanske sol, kanske inte. Hursomhelst, det är påskafton och jag passar på att önska:

GLAD PÅSK!