onsdag 20 juli 2016

Trotsen... till trots.

Det mesta med trädgård är roligt, intressant och givande. Ibland blir trädgårderandet dock smärtsamt påtagligt. Som då jag tar sats med sekatören, klämmer i riktigt ordentligt utan att tänka på att lillfingret, som håller grenen, är i vägen: AJ! Nej, det var varken roligt eller givande, men kanske ändå intressant att veta att ett ömmande litet finger verkligen är störande när sådant som annars bara görs ska göras. Ja, och det kunde ju gått värre. Tanken får mig att känna tacksamhet, trots allt. 

Trots allt blev det ju riktigt bra. Under den tidiga våren attackerade Viggo och "dödade" den gröna helgonörten - Santolina rosmarinifolia. Då räddade jag situationen genom att ta sticklingar. Ser nu att de frodas och visar blomning. 

Glädjen och upptäckarlustan väcks då jag betraktar några blodtoppar, som införskaffades förra sensommaren. Nu blommar Sanguisorba tenuifolia 'Rosea' (eventuellt ska det vara 'Purpurea'). Ännu är plantorna inte så stora, utan lite trevande står de där. Vackert redan nu, även om jag ser fram emot att se hur de utvecklas allteftersom. Tiden som går, vill inte, vill.

Går vidare ner mot dammen och lundhörnan. Blir allt annat än glad då jag ser hur små vitgrå larver massakerar storramsen - Polygonatum multiflorum. Plockar larverna från bladen. Rister och ser att fler faller till marken. De kan vara svåra att upptäcka först, då de kurar ihop sig, men strax sträcker de ut sig och blir till små ljusa streck. Plock, plock. Att rädda det som räddas kan innebär ibland att... döda.

Kikar runt, trädgården är alls inte i sitt bästa skick. Här behövs såväl handlingskraft som tålamod. Fingret? Nja, även om det sägs vara med i spelet, bär det inte någon större skuld. Jag går vidare och blir glatt överraskad då jag ser att bergklinten - Centaurea montana 'Black Sprite' bjuder en andra blomning. Det är fantastiskt med tanke på att den blommade så tidigt som den 23 maj, se inlägg. 

På andra sidan grusgången står den blå stormhatten - Aconitum x cammarum - som i sig är vacker att skåda Men det är nog ändå mest insekten som lockar blicken, intresset. Det är något visst med humlor, blir glad av att se och höra dem.

Det var ju rätt nyss, känns det som, här lyste blåviolett av allium, aklejor och nävor. Nu annorlunda. Stjärnflockor - Astrantia - leker i olika gröna toner. Det är lite rörigt, lite stökigt. Ligusterhäcken, som anas till höger, är ännu inte färdigklippt. (Just det, det var här fingerincidenten hände.) I grönskan gömmer sig flera kärleksörter - Hylotelephium telephium. De väntar på sin tur. 

Just det. Det är mer som är i vardande, som komma skall. Kermesbärets - Phytolacca acinosa - blommor är ännu bara i sin början, ljusa och skira. Trädet dignar av frukt, ser lockande ut, men är ännu för tidigt att plocka och äta. 

Härlig känsla, att allt inte är förbi och över, utan det finns sådant som väntar. Ja, och som är nu. Vattendroppar på jättedaggkåpan - Alchemilla mollis. På bladen leker också lavendelns skuggor.

Glädjerikt. Återvänder till humlan, som inte alls verkar störas av mig och mitt klickande med kameran. Vilken osannolik figur det är!

En sådan som trädgården behöver, som världen behöver. Någon som både vill och kan, trotsen... till trots. 

Så vad är väl några larver i det stora hela? En liten motgång, inget mer. Fingret? Jo, tack, det läker bra. Spegelvänt blir smärtans AJ ett lustfyllt JA. Att inte ge upp och låta sig hindras. Jag greppar sekatören.









4 kommentarer:

  1. Så vackert, särskilt stormhatten. Hoppas ditt finger snart är bra igen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      Ja, och fingret läker bra.. =o))
      kram
      /Katarina

      Radera
  2. Ajajaj! Stackars finger och stackars dig! (Påminner om när jag smällde till ovanpå en fingerled med metallspade... Inget jag rekommenderar).
    Jag brukar klippa ner storramsen helt när larverna anfaller. Lite extra gödning så kommer plantan fint nästa vår igen. Så fint du fångat humlans besök hos stormhatten. :)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nu läker det bra, så inte så jättesynd om mig längre... ;o) Det där med metallspade och fingerled: Hu!!!
      Ska göra så med storramsen, för nu ser det eländigt ut som det är... Tack för tips och sympati! =o))
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...