Himlen är oskyldigt... grå.

Solen visar sig under korta stunder, regnet hänger i luften och himlen blir allt mer grå.

Efter några dygn i grannlandet kommer jag hem och går Rundan. Jag ser att ditt och datt skulle må bra av ett handtag, medan annat "bara" behöver ses och kanske doftas på. Ätas? Jodå, några smultron och jordgubbar lockar, medan tomaterna får mer tid att mogna. Regn på gång, som sagt. Jag klipper den lilla runda gräsmattan. Genast känns trädgården ganska välskött, även om den egna blicken vandrar, noterar och utan pardon låter mig veta att så är inte fallet. Jaja...

Jättedaggkåpan - Alchemilla mollis - har lagt sig över gången och snart har spannen fyllts med många blad och blommor. De senare känns synd att slänga. Intill lyser lavendelrundeln violett och på dess andra sida står den blå gräsfibblan - Catananche caerulea.

Så blir det en bukett och det är precis att jag hinner plocka och samla innan de första dropparna faller. Himlen är mestadels mörk och grå, men det finns också inslag av ljus, ja, lätthet. Det är rätt märkligt. I detta nu ett regn som börjar försiktigt och som kan bli till vad som helst. Jag släpper in hunden, han finner genast ro i högen med smutstvätt, som ligger på golvet i väntan på att maskinen blivit klar med första omgången. Men torka-tvätt-väderleken verkar inte infinna sig, så detta får vänta och Viggo njuta sin stund. Jag kikar på buketten.

I vasen står också ljus stjärnflocka - Astrantia major, styvfingerört - Potentilla recta sulphurea 'Citrina', ängsnäva - Geranium pratense - och en del annat.

Genom fönstret skymtar de rosa stockrosorna.

Dripp dropp, dripp dropp. Egentligen dags för hundpromenad, men Viggo vill inte gå ut. Inte jag heller.