måndag 22 augusti 2016

Den lilla platsen under tak

Så kom värmen! Längtan, hoppet, men vem hade anat? Vågat tro? Helgen blev magisk med temperaturer som åter igen gjorde utomhus till vardagsrum. Den lilla platsen under tak är en fortsättning på pergolan, vars blåregn skymtar på bilden. Tträjalusin låter ljuset strila och bli till ränder.

Bordet är fyndat på loppis för många år sedan. Nu målat i linoljefärg och plats för ditt och datt, tingen varierar utifrån årstid och behov. Ibland ett smycke, en prydnad i sig och det som bordet rymmer. Inte sällan en avställningsplats för sådant som är på väg, men inte kommit fram. Men också ett praktiskt serveringsbord vid middag och fest. Vilket bord!

Några ljusstakar köpta i Syrien för många många år sedan. Före kriget... Här samsas de med keramik från Skåne och krukor gjorda i Italien. Bland annat, bland andra.

Samlar frön. Ännu har inga namnlappar skrivits, frökapslar berättar om vem som är vem. Men glömskan lurar runt hörnet, jag får nog allt ta fram pennan snart.

En liten murgröna ger liv och skapar en skugga som... Ja, visst är det väl ett hjärta där på väggen? Vad mer? En fjäril strax ovanför, ser du den?

Fatet? Tanken är att så småningom fixa något ställ så att det (och dess "systrar", jag har två till som är något mindre) kan bli flexibla - men helst också stabila - brickbord.

När eftermiddagen blivit sen målas ränder på allt som ljus och skugga når.

 I den lilla flaskan står (dansar) vit hängpimpinell - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian'.

Något senare under eftermiddagen vandrar solen vidare, lyser lite annorlunda och tillvaron blir såhär. Uthusväggen är gammal, här finns inga raka linjer, släta ytor. Den flagnande kalkfärgen behöver borstats av innan ny målas på. 

Kvällen före, lördag. Ljud av samtal och skratt hörs i kvarteret, i trädgården är det annars stilla medan mörkret så sakta letar sig fram och tar över tillvaron. Det är ljummet, inte alls kallt. Sensommar. Vi dröjer oss kvar ute länge.

Nyfiken på jalusin? Ser nu att jag mest tagit bilder på dess lek med ljus och skugga, inte på jalusin i sig. Ett nästa inlägg får handla om den och hur utsikten är mot trädgården. Ja, "insikten" också...









6 kommentarer:

  1. Blir glad och lugn av att läsa inlägget på din blogg. Och nyfiken på mera. Ska utforska om det finns mer vackert 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att läsa din kommentar. Såväl glädje och lugn smittar på bästa vis =o))
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Vilket vackert bord och fint att kunna ändra uttrycket med små medel. Saker som är på väg men inte kommit fram - det känner jag igen. Ibland tar jag en stund eller dag bara för att saker ska komma fram :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Till helgens middag blev det till ett serveringsbord. Nu avtorkat och ännu - men förmodligen inte länge till - tomt på ting förutom sådant som är på väg då... ;o)
      kram
      /Katarina

      Radera
  3. Så bra du är på att fånga ljus och skugga.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!! Det är nog de som fångar mig... ;o)
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...