Sista sommarkvällen, sommarnatten?

Sommarens sista? Kanske... Fredagsnatten var nästan tropiskt varm, hur kommer lördagen att bli? Den svenska sommaren kan överraska och det är inte alltid - om någonsin - förutsägbart hur tillvaron kommer att te sig. Men, jag chansar. Fånga dagen eller kvällen och natten, som det handlar om i denna stund. Bord flyttas och ställs upp, nu inträder en ny undran: Får vi plats? Jo, om den ställs där och den andra här. På något vis går det. Ett bord kläs i gula och vita toner. Duken är inhandlad på loppis, som ofta kan rymma riktiga fynd. De ligger där nästintill osynliga bland mycket. Men om man lyfter, vänder och vrider ser man ofta det som annars inte syns.

Jag plockar blommor till några små buketter. Inget högt, som stör samtalet. Inget stort och yvigt, som tar plats där ingen finns.  Här några blå, det är blågull - Polemonium caeruleum 'Humile', gräsfibbla - Catananche caerulea, rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire - och anisiop - Agastache foeniculum.

På de två andra borden läggs dukar från Afroart. Tyget, som är handgjort i batik, är från Bangladesh och utlovas vara fairtrade. Nu ser jag att keramiklyktan fått några stänk av vitgrå målarfärg på sig. Man kan ju - man vill - förstå det som om dessa prickar matchar tygets... ;o) Den vita rosen Henry Hudson är vacker, även om bladen ser lite trötta ut.

Jag är svag för toner som vandrar mellan vitt och gult, plockar en bukett med luktärt, vars doft förför, och månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon', som tar plats genom sin distinkta form. I vasen finns också två olika fingerörter: Den lite gulare styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' och den mer cremefärgade - Potentilla 'Vouge'.

Bordet är rätt stort, det behövs en bukett till. Några olika blodtoppar och pimpineller - Sanguisorba - klipps kvickt och hamnar i vas. 

Stolar placeras ut. Det blir trångt, men inte alltför trångt. Sol och skugga leker på duken, nu syns pergolans rutmönster tillsammans med blåregnets gren- och bladverk. Det är ett vackert ljus, ett sensommarljus.

Men jag vet att kvällen blir mörk och natten svart. Ljusslingorna som ger ett mjukt sken visar sig vara slutkörda, den enda som återstår lyser i vitt som nästan går mot blått. Nej, det blir inte bra. Stearinljusen kommer inte att räcka. Tänka, tänka. Sluta tänka. Så kommer lösningen, så självklar... Eller hur?

Advents, hm, skördestjärnorna i halm hängs upp. De tänds under den sena kvällen och fungerar sedan såväl som smycken som ljusbärare tills natten blir sen.

Eftermiddag blir kväll blir natt. Under den tidiga morgonen väcks jag av åska och ösregn. Stolar, halmstjärnor och annat som inte egentligen är för utomhusbruk har plockats in. Vilken tur att detta inte glömdes! 

Söndag, diskmaskinen körs om och om igen. Rester av gazpacho och annat blir både till lunch, middag, matlådor osv. Blommorna ser onekligen lite medtagna ut, men kanske också sådär nöjda som man kan vara efter en härlig stund i goda vänners lag. 

Sista sommarkvällen, sommarnatten? Kanske, kanske inte. Hursomhelst ett härligt sommarminne att bära med sig länge.