lördag 6 september 2014

September(s)katt

Luften är klar, det är lätt att andas. Morgonstund. Jag plockar fallfrukt. Funderar, noterar. Skulle kunna ta fram gräsklipparen sedan, skulle kunna... Ditt och datt. Det råder tyst och lugn, en stilla morgon att njuta av. Ännu en av dessa härliga stunder denna sommar bjuder. En skatt att gömma och ta fram när mörker och kyla kommer.

Jag står där och gör just ingenting då jag får sällskap av en av grannskapets katter. Försiktigt kommer den fram och - tror jag - kollar om husets tax är i närheten. Nej, det är fritt fram, han ligger därinne och sover, försäkrar jag. Katten stryker sig mot mina ben och vill kela. Vi småpratar en stund.

Snart verkar den vilja gå vidare. Kanske ser den något jag inte ser, hör något jag inte hör.

Den håller sig kvar på gräsmattan, men verkar nyfiken på vad som finns på andra sidan rosenbuskarna. Där finns väl inget speciellt, tänker jag, medan jag betraktar den vackra katten.

Jag försöker locka den tillbaka, men katten ger mig bara en blick, för att vända sig om igen. Den vet något som jag ännu inte vet.

 Nu vet även jag!

Bakom buskarna kan en liten svart tax anas.

 Har de ögonkontakt?

Ja, det har de nog. Stillhet råder, men en spänd sådan. En stillhet som förebådar, en stillhet alldeles före. Buskarna är taggiga, inte kommer han väl...

Jo, det gör han! Plötsligt rusar han in bland grenarna i jakt på denna katt, som verkar ha förlamats och står alldeles stilla. På bilden nedan syns hunden som en diffus svart fläck i all grönska. 

Kanske hade jag inte behövt det, en katt reder sig säkert själv, men för att undvika blodbad så sjasar jag på katten, som nu rusar över grusgången mot pallkragarna, skuttar vidare upp på muren för att nå grannens uthustak och försvinna. Taxen springer efter, men har inte någon chans. Han blir kvar där på markplan, går runt och morrar, nosar och morrar lite till.

Kattvän? Viggo kikar på mig med en anklagande blick, medan han sätter sig på den solvarma stenläggningen och slickar på sin päls som blivit blöt av dagg. Han verkar inte ha tagit skada av framfarten bland rosornas taggar. Jag tar hinken med päron och går in till det väntande kaffet. Han följer mig och snart ligger han i sin korg och slumrar sin morgonlur. En ny dag har tagit sin början.







16 kommentarer:

  1. Så mycket dramatik i det lilla. Makrodramarik. Och alla de små ögonblicken staplade på varandra, det blir livet.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
  2. Härlig bildsvit på den lilla katten. Fick nästan känslan av en liten puma som smyger omkring i djungeln. Såklart Viggo ville rädda dig från den farliga puman:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Mm, den rörde sig precis så, som en vildkatt i djungeln... Vackert, graciöst, till synes lugn, men beredd. Viggo som räddare i djungeln, fnissar... o hoppas han inte märker det, hans ego är redan lite tilltufsat av den där katten. =oP
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Underhållande kattberättelse och fina bilder därtill. Våra grannkatter har verkligen olika karraktärer, en är riktigt skytt, den andra nyfiken, den tredje kelig när det passar, men inte när den är på jakt. Då tittar den på mej för en kort sekund, spatserar iväg och meddelar därmed att jag verkligen inte är intressant idag! Härliga djur, gillar katter!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Era grannkatter verkar härliga och uttrycksfulla. Ja, även om jag egentligen är mer hund- än kattmänniska, så blir jag allt fascinerad och road av dessa vackra, smidiga och självständiga varelser.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Åh vilket härligt inlägg! Ja man ska aldrig underskatta en katt, de har verkligen ett spännande liv! Jättefina bilder också....
    Ha en skön helg, ta hand o dig!
    Kram,
    Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      En katt som får äga kvarteret och samtidigt ha ett tryggt hem måste ha ett fantastiskt liv.
      Hoppas fortsatt härlig helg!!!
      kram
      Katarina

      Radera
  5. Vilken morgondramatik! Släktskapet med större kattdjur syns tydligt. Väldigt fina bilder, tur att du hade kameran till hands!
    /Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, nu tur med kameran... men inte alltid. Missade två fantastiska trollsländor i helgen, men ögonen såg och den egna minnesbilden får ibland duga.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  6. Hei! Så morsomt å se og lese. Katter er fascinerende og selvfølgelig hunder. I en hage kan det skje mye dramatikk. Ha det godt! Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Kanske katter än mer än hundar ändå, tänker jag så hundälskare jag är. Katter verkar ha både det vilda och det tama, det självständiga och det sociala. Dess rörelsemönster och vighet, fantastiskt!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  7. Skrattar, för jag känner så väl igen det där! Hade ofta grannarnas katter på besök tidigare, men sen vi skaffade vår hund jagas de bort från tomten. Vår hund är snabb och låter mycket! Men vad skulle hända om hon kom ifatt en katt? Det vill hon nog inte veta...
    /Eva, Tinibelli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, tänker också så: Vad skulle hända? Hu, vill inte tänka tanken. Förhoppningsvis fortsätter katterna att smidigt och kvickt sätta sig i säkerhet, medan hunden här håller sig på markplan...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  8. Så fint du fångade kattens hela väsen på bild och vilken morgondramatik! Har alltid gillat orange katter, men aldrig haft någon själv. Tycker engelskans 'marmelade cats' är så passande.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Kände inte till att de kallades marmelade cats, bildgooglade på det och fick fram så många bilder på vackra katter likt "min". Så vackra djur!
      kram
      Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...