En givmild dag

Sommartid har blivit vintertid och den timme vi gav bort i våras får vi nu åter. En hel timme, som jag glömt bort och inte saknat, kommer nu tillbaka som gåva. Lite som att hitta en bortglömd peng i en gammal jackficka eller varför inte en tappad kola mellan soffans kuddar. Bara sisådär helt plötsligt. Jag borde ge, låna och slarva bort lite mer, glömma bort lite mer. För då ges möjlighet att åter finna. Återfinna.

Det har varit en tid av gråväder, regn- och ruskväder. Trädgården har inte lockat. Nu skiner solen med ett ljus, som lyfter fram och gör det möjligt att ändå njuta det som tidigare bara varit, om inte fult, så inte vackert. Vinden bjuder stillhet. Det är en givmild dag.

En givmild dag, som sagt. En hoppfull dag. Jag sticker ner handen mellan soffans kuddar...