Sommarens vackraste

Ännu en... Oj, vad tiden går fort ibland. Blommig fredag bjuder upp att söka Sommarens vackraste. En omöjlig uppgift, för mig, om jag ska vara sparsmakad och välja en endaste. Då skulle jag tvingas att välja bort väldigt många. Men om jag inte begränsar mitt val, så kan det omfattas av nästan alla. Det är inte lösningen. Men jag skulle kunna välja något som samlar några, något som rymmer flera. Jag väljer:

Mötet, sommarens vackraste dans

I mötet, i dansen, växterna emellan. På bordet ligger en text med titeln "Att se oss dansa är att höra våra hjärtan sjunga". Jag läser vidare att titeln är en fri översättning av ett indiskt talesätt. Dansa, hjärtan att sjunga. Människor i samspel. Växter likaså. 

Ibland är dansen dramatisk, kontraster och färgrikedom. Denna typ av dans förekommer inte så ofta i min trädgård. Än, jag tillägger ett än. För jag tror att jag kan komma att utvecklas, då jag inspireras av era fantastiska bilder som visar växter som dansar tango. Ibland är dansen mer lågmäld, dur- och molltoner harmonierar med varandra. En och annan dissonans, eller kanske dissodans, kan dyka upp spontant, kanske en gul ringblomma bland allt det finstämda i blå-rosa-vinröda-toner. Jag rycker till, jag vaknar. Men mest handlar det hos mig om att kontraster och spänning uppstår i dansen mellan det ljusa och mörka, det lätta, skira och det tyngre, ja, och det söta och det som kanske är mer... salt.

Det finns flera dansbanor här i trädgården, så jag behöver begränsa mig. Jag väljer således en enda, den som ligger under päronträdet, framför planket och ligusterhäcken, bakom en lägre buxbomshäck och gångar av småsingel som ringlar runt. Det är ingen stor plats. Det är en plats att gå förbi, på väg till och från den runda gräsmattan. Det är en plats som fångar ljus, men bara ibland. Då den ligger i mörker och ljuset faller på annat blir denna plats osynlig. För den som inte vet.

Bilden, tagen under försommaren, visar att tulpanerna börjar bli trötta, där de står bland aklejor, allium, brunnäva - Geranium phaeum - och anagramsbräcka - Tellima grandiflora.

Anagramsbräckan dansar med alla.

Det är en rätt vild plantering, kanske lite ängslik, men förhoppningsvis inte ängslig.

De stora alliumen börjar slå ut. Nej, jag har inget namn, de är loppisfyndade.

Nytt inslag för i år är bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpureum', som är lite kaxig i både uttryck och färg.

Den språkar väl med Charles de Mills på andra sidan gången. Nedanför rosen blommar den lilla flocknävan Geranium cantabrigense 'St.Ola'.

På bilden ovan anas den mörka stjärnflockan, som det finns flera av här. Jag är osäker på exakta sortnamn, så låter bli att gissa.

Ett litet fågelbad står på en pelare, som döljs av grönskan.

Jag ställer mig med ryggen mot planket...

Senare på säsongen, samma vinkel. Solen gassar. Lavendelrundeln börjar blomma, så även jättedaggkåporna - Alchemilla mollis. I förgrunden syns den bruna tulkörten - Vincetoxicum rossicum.

Här brukar den svarta nysroten - Veratrum nigrum - tillföra tyngd, men i år blev plantorna nedtrampade vid byggandet av planket. Förhoppningsvis har de återhämtat sig till nästa säsong.

Apropå nästa säsong, några ljusa brunnävor - Geranium phaeum var. lividum 'Majus' - är nyplanterade. Jag ser fram emot att se dem blomma här.

Om jag lyfter blicken ser jag hur honungsrosen - Rosa Helenae hybrida - klättrar i päronträdet. Även kermesbäret - Phytolacca americana - är med och dansar.

Senare under säsongen, lavendeln börjar bli trött och blommorna på jättedaggkåporna är avklippta. Nu är det framförallt stjärnflockor, bland annat den ljusa - Astrantia major - och olika kärleksörter som fångar blicken.

 Färgerna är tyngre, det är ett kraftfullare uttryck nu än tidigare.

 Men en omblommande ängsnäva - Geranium pratense - lättar upp.

 Höst.

Sommarens vackraste? Hm, nja, jag vet inte. Många olika växter på en liten plats, så ska man väl inte göra? Olikheter som står tätt, tätt, tätt. Egentligen har inte den lilla trädgården plats för så många olika växter, men detta mitt "compact gardening" gör det möjligt. Ja, och att se alla dessa växter och hur de dansar tillsammans gör mig glad. Får mitt hjärta att sjunga rentav. Vackert så.


Fler vackra inlägg, se länk!