Höstens krigare

Det blir allt mörkare på kvällarna. Likaså då dagen tar sin början. Sommarens klockan åtta är inte samma klockslag nu, känns det som. Det är annorlunda och även om det tilltagande mörkret kan kännas tungt, finns det något omfamnande i det hela också. Som ett mjukt täcke att krypa in i. Kanske är det sytt av lappar, där varje tygbit rymmer härliga trädgårdsminnen, som leder oss vidare att tänka framåt. Men också ett täcke som bjuder oss vila, att liksom växterna gäspa och känna att det är rätt skönt att vi är precis här just nu.

Temat för denna fredag är Höstens krigare. Jag tänker direkt på nematoderna, som snart ska vattnas ut. Kriget fortsätter mot de som så glupskt äter det gröna. Men jag vill inte skriva om dem, inte ens tänka på dem, för de tillhör knappast trädgårdens roligheter, snarare oroligheter. Dessutom känns krigare lite väl handlingskraftigt i denna stund, då jag, nersjunken i soffan med en liten tax sovandes tätt intill, intagit viloläge. Jag väljer istället att lyfta fram Höstens fredsmäklare, de fredsbevarande styrkor som får oss att stå ut med, ja, till och med uppskatta, mörkret. För utan mörker, inget... ljus. 

På uthuset lyser lampan. 

På kökstrappan står en lykta med något som liknar ett ljus, men som är en batteridriven lampa. Den tänds och släcks per automatik. Förvisso förmedlar riktiga stearinljus mer känsla, men detta är gott nog. 

Här en annan lykta med ett likadant "ljus" som ovan. Det är för stort här, men det får vara tills jag finner ett mindre.

I mörkret spelar det inte så stor roll.

Om sommaren kan beskrivas som att utomhus lyser upp inomhus, kan denna tid beskrivas som tvärtom. Själva huset och dess fönster blir till en stor ljuslykta i mörkret, men är också en ljusbringare under en eftermiddag i gråväder, som här:

Den sena kvällens hundpromenad är som att vandra i ett galleri, alla dessa fönster blir till tavlor, som pockar på uppmärksamhet. Det är väldigt svårt att gå förbi och inte låta blicken fångas. Nu lyser det "bara" av vanliga lampor och kanske enstaka levande ljus, men snart har fönsterna smyckats till helg med ljusslingor, adventsljusstakar, stjärnor och hjärtan. Och så vidare. Vi pyntar och ljussätter såväl inom- som utomhus. Här en bild hämtad från den 15 december förra året, se inlägg. Mildväder. En ljusslinga har hamnat i lyktan. 

När säljs mest lampor? Jag frågade en som arbetar i den branschen och fick veta att jag trodde fel. När tror du att det säljs mest lampor? Fundera en stund, jag återkommer till svaret som gavs.

Kan det bli för mycket ljus? Kan det bli för mycket av "det goda"? Tycke och smak varierar. I trädgården väljer någon flera ljuskällor, som lyfter fram buskar, träd och annat i den mörka kvällen. Någon annan låter trädgården vara i mörker, kanske med enstaka ljus nära huset. Här tillhör jag den senare kategorin, det är något med att låta trädgården vila i mörker som tilltalar mig. Tror jag, för kanske hade jag upplevt det annorlunda om jag bott norrut, där mörkret varar längre under såväl dygn som säsong. Eller om jag bott på landet och varit omgiven av den mörka skogen. För helt mörkt blir det inte här, ljusen från andras trädgårdar vandrar in liksom från husens fönster och gatlyktornas sken. I en stad blir aldrig riktigt mörkt, det är kanske därför jag gärna vilar i det mörker som trädgården ändå bjuder. Jag vet inte.

Nåväl, att möta den allt mörkare hösten med ljus är väl inte att kriga direkt, men kanske kan vi ändå tala om ett slags försvar med insatser på hemvärnsnivå. Vintern kan behöva extra insatser av fredsbevarande styrkor, vilka "slåss" med vapen som jul- och nyår med allt som hör till. Sedan kommer... Just det! Sedan kommer en tid som oftast är en svår tid. Det som under helgerna var så vackert och ljusbringande känns väldigt fel och packas ner i kartongerna igen. Nu blir det mörkt, mörkt på riktigt. Det är under denna tid som det säljs mest lampor! En del av dem belyser frösådder... =o)

För fler inlägg, se länk!