Nöjd? Mm.

En av de första växterna jag planterade i trädgården var blodtoppen - Sanguisorba officinalis. Den är underbar, med sitt lite vilda uttryck. Dock, plantan har blivit alltför stor för platsen och tenderar att lägga sig ner över sina grannar.

Med spaden i hand begränsar jag och skapar utrymme för annat. Dessutom får den nu plats i det växtstöd som nyligen anskaffats. Flera växtstöd är fula, vem har bestämt den där hemska gröna färgen som många täcks av? (Jag har flera av dem i trädgården och jag försöker kisa, nästan blunda, för att slippa se dem ibland.) Ja, och del är alltför starka i sina uttryck, de liksom konkurrerar med växtligheten, tar över. Tycke och smak, ja, jag vet, vi är olika. Och lika ibland. Hursomhelst glad över detta - och ert =o) - stöd.

De två halvorna skruvas ihop till en cirkel som nu omger blodtoppen, som ser lite medtagen ut efter den hårdföra behandlingen.

När jag ändå gräver flyttar jag några malplacerade småplantor av malört - Artemisia absinthium - så att de får möta blodtoppen.

Jag gräver också upp några plantor rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire'- som nu ges mer plats.

Medtagna och trötta lutar sig växterna mot varandra. Det kan vara svårt att tro att här ryms glädje och lekfullhet.

Men se en bild från den 8 september i år:

Nåväl, nu går trädgården i andra toner, silver möter guld och brons. 

Växternas toner språkar väl med det rostiga stödet. Nöjd? Mm. 

En härlig känsla infinner sig, där jag lerig och smutsig och betraktar det hela. Nyss grävt och omplanterat är sällan vackert, men på sikt... Stunden i trädgården avbryts strax av regn. Det är verkligen en regnig höst här i Skåne, men det blir onekligen lättare att gräva. Fler förändringar väntar på att bli gjorda.