Årets nyhet

En del av de teman som Blommig fredag bjuder känns självklara, fingrarna flyger över tangentbordet medan bilderna väljer sig själva. Så är det inte idag. Årets nyhet, vaddå? Arla morgonstund, fortfarande mörkt ute och jag ska om en stund bege mig. Ett inlägg kvickt och lätt såhär vid morgonkaffet, men det går trögt. Kanske är det för tidigt än, klockan är ju inte mer än... Ja, och är det inte överhuvudtaget för tidigt? Årets nyhet är ännu inte känd. Den kommer när den kommer, den blir vad den blir. 

Det kan vara något litet, 

det kan vara något större, 

det kan vara något rörligt 

eller något som står still. 

Det kan vara en som doftar, 

det kan vara en som smakar, 

det kan vara en som låter 

eller annat som den vill.

Att blicka bakåt kan vara att skåda framåt. Men bara ibland. Jag återvänder till sommaren som gick. Nere vid dammen, lundhörnan grönskar.

Förra årets nyhet är liten och rörlig. Ibland låter den. Under leken knarrar den. Det ljudet hörde jag förra senvåren, minns att jag undrade. Men då jag såg att några av fruktträdets grenar lät sig fångas av vinden och på så vis rörde sig på grannens uthustak, drog jag slutsatsen att ljudet kom härifrån. Orsak och verkan, så enkelt, eller hur? I ovisshet vandrade jag vidare i tillvaron och hade ingen aning om att jag redan hört någon jag ännu inte sett. Så kan en nyhet också göra, komma sådär pö om pö, slänga ut ledtrådar som inte alltid fångas. 

I år är jag beredd. Jag kommer att ta en stol, kanske en filt om våren blir kall. Sätta mig nära dammen och den lilla lundhörnan. Lyssna efter ljud som nu berättar något annat än förra året. 

Känna nyhetens behag. Glädjas och förundras. Över något, över någon. Vad detta året rymmer är det för tidigt än att veta, ens ana. Även om jag hoppas på en del, på någon. Kvack, kvack.

Fler inlägg, se länk