Från raritet till självklarhet...

Idag är det inget roligt väder, det är ihållande regn och rusk. Jag märkte inte dess början och anar inte dess slut. Det är inte så kallt, men - som sagt - blött. Undrar hur de mår därute? Det är egentligen fantastiskt vad växter - och för den delen många djur - tål. Jag ger mig ut i regnet och medan jag småspringer, klickar jag med kameran då och då. Det går fort, men jag hinner ändå bli rejält blöt. 

Trädgårdsrundor görs i en viss ordning, som - för mig - förändras utifrån vad som bjuds just i stunden. Jag börjar med den jag oroar mig för, dvs den lilla irisen. Den verkar tåla vädret bra, ser inte alls klen ut. Skönt. Sedan mot några snöklockor, som jag tyckte var på gång redan igår. Jodå, de har kommit lite längre, även om de hukar i blötan. Och vem gör inte det? Strax intill en rosa julros, en liten planta som ser rätt pigg ut. Ner mot dammen, den vita julrosens blad ska klippas, det får bli en annan dag. Här plockade jag en del snödroppar igår, se förra inlägget. Men några finns kvar och lyser upp tillvaron. Enstaka vintergäck finns också här...

Några narcisser har kommit rätt långt, medan andra fortfarande knappt - eller kanske inte alls - syns. Snödroppar lite varstans i trädgården, även annat grönt som kikar upp. Drar mig mot huset och örtplanteringen, där framförallt vintergäcken dominerar. Jag ser, men stannar kanske inte upp någon längre stund, då de inte längre väcker nyhetens behag. Så fort det går det där, från raritet till självklarhet. Jag gräver upp några...

...som planteras i en kruka med några kungsängsliljor, som ännu inte blommar. Regnet smattrar mot fönstret...

...men nu lyser några solar upp inomhus. Vilka glädjespridare de är!