Jag gjorde det!

Neeeeej! Jag hinner inte stoppa rörelsen förrän den är gjord. Fingrarna har redan greppat, att jag sedan trycker till verkar ske innan tanken nått det handen gör. Så är det... klippt. Nu ligger julrosens gröna blad, som ser lite ankomna ut, på marken. Det var meningen. Men, bland dem ligger också en blomma. Inte bara en blomma, här finns också två knoppar. Detta var inte meningen. Bladen ägnas ingen omsorg, utan har blivit till skräp som lyfts bort. Men stjälken med dyrbarheter tas varsamt om hand. Jag bär in den och sätter i vas. Så vacker den är!

Julrosen ser lite ensam ut. Jag ställer den tillsammans med de andra vårblommarna på bordet. Sätter mig ner och betraktar den länge. Det är inte så ofta jag har en julros i ögonhöjd, så det blir en speciell stund då jag betraktar den från alla håll. Kommer nära.

Så vacker den är! 

Om jag hade haft väldigt många julrosor och om flera av dem blommat vackert nu, då hade det varit annorlunda. Då hade jag med lätthet plockat in och satt i vas. Men nu känns det alldeles för lyxigt, nästan som ett brott. Men ändå inget jag direkt ångrar. 

Jag kommer att tänka på ett inlägg som Katarina med bloggen Katarinas trädgård, gjorde... Vänta lite, jag ska bara leta upp det.. Nu fann jag! Jag trodde först det var förra året, men det var förrförra. Tiden går. Nåväl, se här julrosor i glas. Åh! Så vackert! Inlägget heter "Jag gjorde det!", vilket får mig att inse att nu, nu har jag ju också gjort det. Förvisso inte med avsikt och inte så många. Men ändå. Jag knycker rubriken med hopp om att dess ägare inte känner sig bestulen, utan snarare som någon som inspirerat och gått före. Jag följer.