Dag efter Afton

Vilken midsommar det blev! Vet inte hur du har haft det, hoppas bra. Här i Skåne njöt vi värme och sol. Förvisso också åska med regn, men även det blev ett njutbart inslag i den ljumma sommarnatten. I goda vänners lag, sill och potatis, ja, allt som hör till. Och mer därtill, då den yngre generationen hade lagt till några nya inslag. Midsommarpizza? Va? Men jo, egenhändigt och stenugnsbakad hamnade även den på buffén och uppskattades ;o). Så blev festen en fest för alla. Jag? Jag älskar sillen i alla dess former, men nog allra mest den klassiska matjessillen. Sådär i all enkelhet med gräddfil, gräslök och nypotatis. Oslagbart.

Före och efter midsommar, en helg som markerar den tid som pågår, men också skiftet mellan det som nyss var och det som komma skall. Trädgården säger farväl till några, blommor blir till fröställningar som lovar mer. Så småningom. Men nu, nu öppnar sig andra. Den blå gräsfibblan- Catananche caerulea, som har underbart vackra knoppar i sig, låter några blomblad kika fram.

Jag kommer hem från Österlen och öppnar husets fönster, släpper in luften efter en natt med regn. Det är lätt att andas. Stockrosorna har börjat blomma...

Buketten med vilda blommor (som jag häromdagen plockade under en promenad längs det gamla järnvägsspåret vid Ribban) ser rätt medtagen ut denna midsommardag. Men trötthet kan också vara vackert, speciellt då den föregåtts av glädje.

Jag går en runda. Ett lustfyllt "måste" efter att ha varit borta om än bara en kort stund, något dygn. Nu börjar den lilla fingerborgsblomman - Digitalis lutea - att blomma. Jag älskar dess form och kulör, när det vita inte är riktigt vitt. 

Riktigt vit är Henry Hudson. Vackert så, då den vid blöt väderlek kan anta blaskigt skära toner. Här kikar en ros fram i armeringsnätet. På marken har nu vita luktärter börjat växa så smått för att - om ett tag, hoppas snart - klä, blomma och... dofta.

Ett felnamnat loppisfynd, skulle bli gracila blå blomstänglar av något slag... Ett misstag, vill jag tro, av säljaren. Det är andra gången jag köpt något som alls inte är. Nu har jag två orange dagliljeplantor - Hemerocallis fulva - i min ägo, som sålts under falskt namn. Men det gör inget, eller iallafall inte mycket, då jag har börjat inse att trädgården (och jag?) behöver mer brända toner. 

Krukan står framför jalusien, som skänker en lekande skugga till den lilla platsen under tak. Strax sätter jag mig där, men först...

...en koll på tomatplantorna, som står i hinkar längs husväggen bakom den öppna köksdörren.

Nattens regn har bara delvis nått hit. Jag vattnar. Plantorna visar många blommor och en del frukter.

Löftesrikt. Dagen efter Afton, vilan efter leder också vidare till ett sedan, det som komma skall. Det som redan är nu, tänker jag då lördag nu blivit söndagsmorgon. Det verkar bli en dag som bjuder lite svalare väderlek, men ändå inte kallt. Läge för handlingskraft med häcksax, ogräsjärn, sekatör etc. Men då handen ännu upptas av kaffemuggen får sådant vänta. En stund.