fredag 15 juli 2016

Mitten av juli, nu...

Mitten av juli, så fort det som gått gick. Inte hade tiden behövt rusa fram sådär, nej, den kunde gott ha tagit det lite lugnare, så att det som var då dröjt kvar ännu en stund. Nu ett annat nu. Visst är det märkligt! Trädgården skiftar i uttryck och andas en annan ton. En del gäspar och är trötta, andra har rentav vissnat. Tack och lov finns det några som vaknar, som visar att tillvaron fortfarande bjuder färg- och formglädje. Som den röda solhatten - Echinacea purpurea 'Magnus'. Numera en klassiker, ingen raritet snarare än självklarhet i många av våra trädgårdar. Jag älskar den i alla dess stadier. Som... nu. 

Tillsammans med strandirisens blad - Iris sibirica

På andra sidan gången blommar några av denna. Tror jag fått frön från någon, sått och sedan glömt bort. Vad är detta för en? Vet du? Fick svar via Instagram: Det är sibirisk hjärtstilla - Leonurus sibiricus.

När eftermiddagen blir kväll vandrar ljus och skugga över trädgården. Så leds min blick att se annat än det jag nyss såg. 

Ett möte jag tycker om är den vita anissiopen - Agastache foeniculum 'Album' - och den ryska salvian (himmelspiran, ett så vackert namn det är) - Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire'. Fler plantor av den vitblommande väntar på att etableras här. Salvian flyttades förra hösten, känns lite klen, men hoppas att den kommer att trivas. Försiktigt blomning, nyss vaknat.

Ren och kär blom- och växtglädje visar blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', som är ett av trädgårdens "huvudnummer" just nu. I bakgrunden anas den vita hängpimpinellens magnifika gren- och bladverk, vars röda inslag "pratar väl" med denna blodtopp. Ja, i den lilla lilla trädgården språkar alla med alla, de små gångarna som skiljer planteringarna åt är snarare en praktisk lösning för fötterna än något som bidrar till ögats upplevelse.

Gångar av småsingel, här syns en liten del. Ja, och lille Viggo, som ju inte fick vara med i förra inlägget. Ett inlägg som dessutom handlade om en... katt. Förmodligen upplever han sig inte bara förbisedd, utan också djupt kränkt. Tänk, en katt!!! Nåväl, ett försök att göra bot och bättring är dessa två bilder. Koncentrerat betraktar han någon insekt, jag vet inte vilken. Uppskattar hans känsla för stil och färgmatchning, då han för tillfället valt en gul boll, som perfekt möter styvfingerörtens blommor - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'.

På andra sidan gången myntor, som visar försiktigt violett.

Det måste vara rätt spännande att kika upp och låta sig omges av grönska, som kanske bara når oss tvåbenta till knäna. Att vara nära det som sker på marken. Fångas av något, någon. Smyga. Vara liten i en stor värld är något helt annat än att vara stor i en liten... Kanske behöver vi både och.









6 kommentarer:

  1. Magnus klädde strandirisens blad vackert, tänk så bra det är när de lånar av varandra, växterna. :)
    Det är en annan tid nu, men jag gillar högsommaren när det finns massor med bär att plocka och mumsa i sig.
    Trevlig helg!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst är det så, samspelet mellan växterna kan både lyfta (och förstöra) varandra.
      Kan tänka mig att du promenerar runt bland alla dina bär, fantastiskt och jag blir allt lite avundsjuk... Nåväl, ett o annat smultron och hallon finns här ju. I all enkelhet, inte så dumt det heller. ;o)
      Fortsatt trevlig helg!
      kram
      /Katarina

      Radera
  2. Så himla mysigt du har det och blodtopparna är ju makalösa. Min är lite senare här, men ännu större och pampigare än i fjol.
    Säkert jättspännande att vara Viggo och uppleva trädgården från markperspektivet. Måste ju vara som att gå i en djungel.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Just denna blodtoppen 'Pink Tanna' är tidigare än den vanliga, som nu precis börjat visa blommor här...
      Mm får försöka känna lite av det som Viggo upplever då jag hukar för att rensa ogräs ;o)
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Underbara bilder som vanligt :) Du är en mästare på att fånga ljuset och ögonblicket! Jodå,den där Magnus har hittat hit också... och jag blir alltmer förtjust i honom och hans gelikar ;)
    Kram
    Elisabeh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är nog ljuset som fångar mig o inte tvärtom ;o)
      Magnus är underbar, skulle också gärna ha fler av honom o släktet... :o)
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...