Jag går ronden

En liten trädgårdsrunda, jag går hit och dit. Noterar ditt och datt. Ser små förändringar, något visar knopp, annat blommar. En del vissnar. Jag går ronden, för ibland är det sjukvård som gäller. Ofta akut och utan köer naturligtvis.

Nere vid dammen står en planta kråkklöver - Potentilla palustris - som jag är så väldigt glad för. Ja, jag har skildrat den flera gånger, bland annat här. Ser att jag behöver fixa till dammens kanter... men nu skulle det inte handla om det, utan denna lilla växt. Förra året fick jag lägga bandage då den lidit "benbrott". Den tog sig så småningom. Men i år har den sett väldigt klen ut, där den står i dammens sumpzon. Har kanske vattnet varit lite väl näringsrikt med fallfrukten som låg däri i vintras? Kanske "matförgiftning", men hur magpumpar man ett kråkklöver? Jag står där med bekymrad uppsyn, både känner mig och är handfallen. Såväl diagnos som behandling är okänd.

Men så ser jag: Det finns liv!!! Patienten visar - mot alla odds - tecken på återhämtning!!! Detta måste vara något av en medicinsk sensation!

Så glad, så glad. Jag vandrar vidare i trädgården och känner mig riktigt nöjd. Belåten. Men så ser jag att en av krolliljorna - Lilium martagon - ligger lutad mot marken. Stjälken har inte gått av helt, men nästan. Någon har förmodligen vandrat här, sprungit här, kanske legat här.  Jag tänker givetvis att det är någon katt som tillhör kvarteren snarare än den egna hunden. Nåväl, räddas det som räddas kan.

Jag tar en tunn pinne och spjälar stjälken. Snöre viras runt, jag använder en större pinne som stöd. Sedan handlar det om att införa "besöksförbud" för en del. Jag placerar stenar, så att platsen inte blir lika tillgänglig för fyrbenta. Nu är det "bara" att vänta. Och hoppas.

Räddningsaktioner har lyckats förr. Här den gröna helgonörten - Santolina rosmarinifolia - där moderplantan dog, men som tur var så hade jag tagit sticklingar, se här. Plantan ser nu frodig ut och snart kommer det att vara fullt med utslagna vaniljfärgade knappar, så här.

Så fortsätter ronden. Jag ordinerar stärkande gödning till en del och beskärning av annat. Några är i livets början, som den vita doftpionen.

Andra börjar se riktigt trötta ut, såsom aklejorna. Blomningen blir allt rufsigare och det är fröställningarna som tar över. En ny fas inleds.

 Strandirisen - Iris sibirica - bildade nyss ett härligt blått hav. Nu vissnar den.

Fast då jag kikar närmare ser jag att den bjuder såväl fröställningar som knoppar och blommor. Allt på en och samma gång.

 En av medarbetarna "behandlar" bäcktisteln - Circium rivulare 'Atropurpureum'.

Nu hoppas jag att mitt lilla kråkklöver fortsätter att visa grönt och att krolliljans "benbrott" läker. Bandaget ska bevakas, kanske förstärkas. Fler ronder väntar... Förmodligen fler patienter också. Såväl frisk- som dödförklaringar. En del liv slocknar medan annat kommer till.