Nationaldag

Nationaldag. Idag. Vad firar vi? Du? Jag? Funderar och funderar lite till. Försöker koppla till trädgården min. Så tänker jag att en nation kan förstås som något geografiskt avgränsat - såsom trädgården - där olikheter bor, lever och verkar - liksom i trädgården. Några föds här, medan andra är födda någon annanstans. Några dör här, men en del avslutar sina liv på annan plats. Precis som... Just det, trädgården är på så vis öppen - i dialog - med andra. Inget slutet rum. Inget tvärsäkert och fastslaget, utan i rörelse. Rörelser. Ofta i långsamt tempo, förflyttningar som nästan inte märks då det ena bygger på det andra. En känsla av att det som var då också är nu. Ibland är det tvära kast, dramatiska skiften. Så också nationen, ett öppet rum i rörelse. Tvärsäkerheten lurar bakom hörnen, likgiltigheten likaså. Mot det ställs engagemang, ödmjukhet och tolerans. Och tvivel, det som får oss att fundera en gång till och ännu en. Att inkludera en tanke som säger tvärtemot, att låta den få vandra omkring inom oss en stund. Visst är det så vi gör i trädgården också. Söker oss fram, tvivlar, provar, blir överraskade... En dag som denna, i en tid som denna, då resultatet från EU-valet visar en nation som går i allt brunare toner, där allt mer tvärsäkra Sanningar slås fast, kan det vara värt att vila en stund i Tage Danielssons kloka ord:

Det råder mångfald i trädgårdslivet, vi trädgårderar på både lika och olika vis. Det fungerar. En gemenskap som inkluderar. Det berikar. Olikheterna kittlar och skapar nya tankar och idéer, de får mig att fundera kring gjorda val. Kanske göra annorlunda och skapa förändring i det gröna rummet. Kanske vila i det som är, men ändå uppleva det på ett lite annat vis efter att ha mött dig och din trädgård. Trädgården, en plats för såväl trygghet som äventyr. Precis som... nationen, som vi firar idag. Några bilder som jag tog alldeles nyss.

Att komma hem. Att känna sig hemma.

Vägval. Att kunna välja olika stigar. Vandra hit och dit. Gå tillbaka. Gå framåt. Stå stilla en stund.

Vända blicken åt ett annat håll och se vad som nu kan skådas.

Förflyttning. Jag går några steg. Ser något nytt som inte tidigare kunde ses.

Andras flytt. De stod nyss på fel plats, en alltför trång plats. De flyttades och verkar ha klarat det bra. Nu står alliumen där bland strandirisen och dess bladverk. De verkar trivas. En lyckad flytt.

Ibland mycket av samma.

Ibland besläktade kulörer, men olika nyanser och former.

Allt är inte på topp, lite visset här och där. Gurkörtsfröerna har verkligen nått överallt, här en liten planta som sticker upp hos violen. Nej, detta är ingen vacker bild. Men det inte så vackra måste också få finnas här.

Egna initiativ, liksom gurkörten ovan en annan som själv valt växtplats. Rödfibblans färg är intensiv, en kontrast mot omgivningen. Formen är magisk. 

Hjälpsamhet. Den här dök upp i trädgården, jag undrade: Vem är du? Frågan gick till AoT-forumet, där Lotta generöst och kunnigt gav mig svaret. Det är en flenört. Den är egentligen rätt vacker, men läser mig till att den ska vara illaluktande. Tvekar. Tvivlar. Får se...

En del ogräs är gräs. På riktigt.

En del gräs är... lök. =o)) Gräddfil och...

...nypotatis. Strax intill basilika. Vitlöken hamnade utanför bilden, verkligheten är större än det kameran fångar. Vilken tur!

Hoppfullhet. Fikonet bjuder flera frukter i år. Det är tidigt, kanske kommer jag att kunna skörda i år. Nej, har inget växthus. Än. Drömmer, drömmer...

Sol och skugga, ljus och mörker, som vandrar över damm och humleblomster.

En del flyttar ut som gåvor till andra. Annat flyttar in. Det ljust rosablommande strandglimmet breder ut sig, här är mycket av samma. En god vän ska få några plantor, hon behöver dem och jag behöver göra plats för min nya lilla planta som har vita blommor. 

Allt är inte i fokus alltid. Det varierar.

Det finns gränser. Men jag känner de som bor på andra sidan planket och kan lätt hälsa på en stund.

En plats som leder både ut och in. Kökstrappan, där Viggo (härstammar från Stockholm, svensk mamma och rysk pappa, nu malmöbo som gillar de flesta existenser, förutom katter då, fast det kanske handlar om hatkärlek... =oP) firar nationaldagen genom att njuta värmen...

...medan jag tar ett tag och rensar bort visset från solen av gula penséer. Att vara i en enkel syssla, att livet kan te sig självklart ibland.

Hoppas ni alla njuter en härlig dag!