Ingen förebild... Men väl ett under som väntar på ett efter.

Ingen förebild! Va? Ingen att se upp till och lära mig av? Är det så? Nej, ingen förebild, alltså före-bild! En sådan där bild som föregår ett efter. Jag bläddrar i bildarkivet och inser att den här platsen har undvikits. Av goda skäl. 

Från gräsmattan sett. Fast, som sagt, jag undviker att se. Platsen är dold, en fortsättning på den plantering som kan anas bakom rosorna och kermesbäret i förgrunden. Planteringen som syns domineras nu mestadels av olika stjärnflockor i ett hav av kärleksörter. Daggkåpans gula fluff...

...behöver klippas ner för att frilägga den lilla gången som omger lavendelrundeln. Jag klipper! Viggo syns dofta på lavandeln.

Tänk att uppleva trädgården ur ett taxperspektiv, allt måste verka så stort och högt.

Du, skulle du inte berätta om den där planteringen?

Åter till ordningen! Jag klipper alltså daggkåporna, som tål en rätt brutal beskärning. Här vänder jag ryggen mot Platsen. Såklart.

Men hukad över daggkåporna kan jag ändå inte undgå att se det som är strax utanför bilden i det nedre högra hörnet. Fast det stämmer ändå inte riktigt, för bilden nedan är tagen för ett tag sedan. Pionen är nu utblommad och lavendeln är i full gång.

Ängsnävan står alldeles för trångt under rosen. Pionen mår inte bra. Flera av perennerna på plats kippar liksom efter andan och blir till nästan ingenting av någonting. Så har det varit ett tag, så är det nu. Jag tar spaden och marken är täckt och genomborrad av den till synes rätt trevliga knölklockan. Läser mig till att den förvisso är ätbar, se här, men... Allt som kan ätas väcker inte min hunger. Gräver, rensar. Gräver, rensar. Gräver, rensar.

När är det klart? När blir det färdigt? Troligtvis går det inte att helt få bort knölklockan, men nu är ändå bättre än nyss. Jag får ha platsen under uppsikt. Den vita doftpionen, vars rötter var helt insnärjda i knölklockans, får en ny växtplats bland de andra pionerna. Men vad ska då växa här? Jag provar med plantor från "väntrummet" och sådant som ändå kan flyttas hit från dit.

Klockan går. Det är rätt fascinerande hur vi blir ett med det vi gör det ibland. Tiden glöms bort, det är här och nu, nu och här. Inget annat, förrän magen kurrar och törsten sätter in. Dessutom ringer telefonen... "Va, är du inte klar än?" Som om detta är något som kan göras i hast. Nej, det kan ta lite tid att vandra runt med växter och prova sig fram. Att se, men framförallt att känna in, är inget konstigt i den värld jag lever i och delar med andra av "samma sort". Men för andra: "Hur svårt kan det va?" Det kan vara jättesvårt. Och busenkelt. Ja, och allt däremellan.

Brokschersminen Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' och rosen Henry Hudson finns här redan och får vara kvar.

Liksom rosenflockeln - Eupatorium 'Atropurpureum', som behöver - och får - stöd. Jag planterar några vita (tror jag) rosenflockel, som jag fått av en god vän. Får se hur de utvecklar sig.

Jag flyttar hit en blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', som nyplanterad lägger sig ner, men så småningom bör den få mer stadga.

En ljus stjärnflocka - Astrantia major - och den mörka fjäderpimpinellen - Sanguisorba menziezii- hamnar också här. Fortfarande små plantor. Men det kan nog bli bra på sikt.

Några klena plantor solhattar stod här sedan tidigare och fick nu ett lite annat och - förhoppningsvis bättre läge. Lundgamandern - Teucrium scorodonia - som stått krukad sedan inköpet på Åbergs sommaren 2013 - kan kanske bli bra här. Fast nu i skrivandets stund tvekar jag, då namnet antyder att den kanske vill ha skuggigare läge. Vet du?

Några plantor hjärtklocka - Campanula allarifolia - stod alldeles för trångt och fick flytta hit.

Här finns nu också frösådder av aklejor, brunnäva och anagramsbräcka. Kanske ska jag plocka frön från bäcktisteln Cirsium rivulare 'Atropurpureum' också. På så vis återkommer en del av växterna i planteringen och väver samman olikheterna.

Inslag av blålila toner - som "pratar" med lavendelrundeln finns tidigare under säsongen i form av nävor, allium och aklejor. Nu blommar bara någon enstaka näva, medan de andra är nedklippta med hopp om en andra blomning.

Det behövs inslag av blålila toner! Kanske komplettera med grå frossört - Scuttelaria incana. Nedan en gammal suddig bild hämtad från 2012 då jag gjorde ett försök att ha den i trädgården, men den dog tyvärr. Blå anisisop kan också vara ett alternativ, men jag har aldrig lyckats få dem att trivas här. Kanske försöka flerfaldiga trädgårdsstormhatten - Aconitum x cammarum - som jag ju lovsjöng i förra inlägget. Eller något annat... Kom gärna med förslag, tack.

Nu lyfter jag kameran och ser hur det nyplanterade badar i sol. Från ett annat håll, det är senare på dagen och platsen ligger i mörker. Kanske inte redo för att ses ännu, men så småningom...

...etablerar sig plantorna och växer sig samman. Ja, så nu ett under som väntar på ett efter....

- - - - - - -

Så slår det mig alldeles plötsligt: Förmodligen vore knölklockans blommor perfekta blålila inslag på platsen... HU!!! =oP