torsdag 16 juli 2015

Ingen förebild... Men väl ett under som väntar på ett efter.

Ingen förebild! Va? Ingen att se upp till och lära mig av? Är det så? Nej, ingen förebild, alltså före-bild! En sådan där bild som föregår ett efter. Jag bläddrar i bildarkivet och inser att den här platsen har undvikits. Av goda skäl. 

Från gräsmattan sett. Fast, som sagt, jag undviker att se. Platsen är dold, en fortsättning på den plantering som kan anas bakom rosorna och kermesbäret i förgrunden. Planteringen som syns domineras nu mestadels av olika stjärnflockor i ett hav av kärleksörter. Daggkåpans gula fluff...

...behöver klippas ner för att frilägga den lilla gången som omger lavendelrundeln. Jag klipper! Viggo syns dofta på lavandeln.

Tänk att uppleva trädgården ur ett taxperspektiv, allt måste verka så stort och högt.

Du, skulle du inte berätta om den där planteringen?

Åter till ordningen! Jag klipper alltså daggkåporna, som tål en rätt brutal beskärning. Här vänder jag ryggen mot Platsen. Såklart.

Men hukad över daggkåporna kan jag ändå inte undgå att se det som är strax utanför bilden i det nedre högra hörnet. Fast det stämmer ändå inte riktigt, för bilden nedan är tagen för ett tag sedan. Pionen är nu utblommad och lavendeln är i full gång.

Ängsnävan står alldeles för trångt under rosen. Pionen mår inte bra. Flera av perennerna på plats kippar liksom efter andan och blir till nästan ingenting av någonting. Så har det varit ett tag, så är det nu. Jag tar spaden och marken är täckt och genomborrad av den till synes rätt trevliga knölklockan. Läser mig till att den förvisso är ätbar, se här, men... Allt som kan ätas väcker inte min hunger. Gräver, rensar. Gräver, rensar. Gräver, rensar.

När är det klart? När blir det färdigt? Troligtvis går det inte att helt få bort knölklockan, men nu är ändå bättre än nyss. Jag får ha platsen under uppsikt. Den vita doftpionen, vars rötter var helt insnärjda i knölklockans, får en ny växtplats bland de andra pionerna. Men vad ska då växa här? Jag provar med plantor från "väntrummet" och sådant som ändå kan flyttas hit från dit.

Klockan går. Det är rätt fascinerande hur vi blir ett med det vi gör det ibland. Tiden glöms bort, det är här och nu, nu och här. Inget annat, förrän magen kurrar och törsten sätter in. Dessutom ringer telefonen... "Va, är du inte klar än?" Som om detta är något som kan göras i hast. Nej, det kan ta lite tid att vandra runt med växter och prova sig fram. Att se, men framförallt att känna in, är inget konstigt i den värld jag lever i och delar med andra av "samma sort". Men för andra: "Hur svårt kan det va?" Det kan vara jättesvårt. Och busenkelt. Ja, och allt däremellan.

Brokschersminen Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' och rosen Henry Hudson finns här redan och får vara kvar.

Liksom rosenflockelnEupatorium 'Atropurpureum', som behöver - och får - stöd. Jag planterar några vita (tror jag) rosenflockel, som jag fått av en god vän. Får se hur de utvecklar sig.

Jag flyttar hit en blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', som nyplanterad lägger sig ner, men så småningom bör den få mer stadga.

En ljus stjärnflocka - Astrantia major - och den mörka fjäderpimpinellen - Sanguisorba menziezii- hamnar också här. Fortfarande små plantor. Men det kan nog bli bra på sikt.

Några klena plantor solhattar stod här sedan tidigare och fick nu ett lite annat och - förhoppningsvis bättre läge. Lundgamandern - Teucrium scorodonia - som stått krukad sedan inköpet på Åbergs sommaren 2013 - kan kanske bli bra här. Fast nu i skrivandets stund tvekar jag, då namnet antyder att den kanske vill ha skuggigare läge. Vet du?

Några plantor hjärtklocka - Campanula allarifolia - stod alldeles för trångt och fick flytta hit.

Här finns nu också frösådder av aklejor, brunnäva och anagramsbräcka. Kanske ska jag plocka frön från bäcktisteln Cirsium rivulare 'Atropurpureum' också. På så vis återkommer en del av växterna i planteringen och väver samman olikheterna.

Inslag av blålila toner - som "pratar" med lavendelrundeln finns tidigare under säsongen i form av nävor, allium och aklejor. Nu blommar bara någon enstaka näva, medan de andra är nedklippta med hopp om en andra blomning.

Det behövs inslag av blålila toner! Kanske komplettera med grå frossört - Scuttelaria incana. Nedan en gammal suddig bild hämtad från 2012 då jag gjorde ett försök att ha den i trädgården, men den dog tyvärr. Blå anisisop kan också vara ett alternativ, men jag har aldrig lyckats få dem att trivas här. Kanske försöka flerfaldiga trädgårdsstormhattenAconitum x cammarum - som jag ju lovsjöng i förra inlägget. Eller något annat... Kom gärna med förslag, tack.

Nu lyfter jag kameran och ser hur det nyplanterade badar i sol. Från ett annat håll, det är senare på dagen och platsen ligger i mörker. Kanske inte redo för att ses ännu, men så småningom...

...etablerar sig plantorna och växer sig samman. Ja, så nu ett under som väntar på ett efter....

- - - - - - -

Så slår det mig alldeles plötsligt: Förmodligen vore knölklockans blommor perfekta blålila inslag på platsen... HU!!! =oP





6 kommentarer:

  1. Trädgårdsarbetet går väl som en dans när du har en så söt hjälpreda! Tack så hemskt mycket för fröerna, jag ska göra mitt bästa för att få dem att gro. Hojta gärna till om du vill ha något från min trädgård. Angående rosen och päronträdet vågar jag inte riktigt yttra mig. Honungsrosor blir ju stora och tunga med tiden, så man kan nog räkna med att frukten uteblir då de inte får så mycket sol. Huruvida själva trädet tar skada vet jag inte.Vårt hagtornsträd var redan halvdött när vi planterade vår honungsros. Ha det gott/ Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, han "hjälper till" =oP
      Kul med fröna... Ja, och tack, jag hojtar =o))
      Tack för ditt svar om honungsrosen... Ett dilemma, tror också det kan skada frukten... och kanske trädet också. Fick bli ett eget inlägg o så la jag in en fråga på AoT-forumet, så får se..
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Så mycket spännande och fina växter du har! Varje växt måste få vara sin egen stjärna men ändå kunna fungera ihop med andra. Att plantera är en konst och konst måste få ta tid. Tycker jag. Min familj tycker annorlunda. :-)
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jag älskar alla dessa variationer... Men precis som du skriver, de behöver fungera ihop med andra också. Något som tar tid, för oss som vet =o))
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Visst är det irriterande att knölklockans blommor kompletter mycken annan blomning perfekt men att den inte kan 'sköta sig'...

    Vi kan ju byta fröer du och jag ;) Bäcktisteln fick jag ju tyvärr inte återvänt till förra sensommaren. Hade ju tänkt hitta frön av den och stormhatten vid ett senare besök i Hemsedal. Visst får du frön av digitalisen. Ska ändå plocka för eget bruk. Här dog den nämligen vintern efter den blommat. Har glömt kolla om den är bienn eller om det var en för blöt placering som gjorde det.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! För tänk en knölklocka med skötsamt sätt... Fast då skulle den kanske inte kallas en knöl, ha ha!
      Såklart vi byter! Jag plockar bäcktistelfröer! Har precis planterat några och hoppas på flerfald... Stormhatten, är det någon jag har som du vill ha? (Jag har blå och vit.) Isf plockar jag gärna frön. Hojta om det är något annat du vill ha frön av...
      kram
      Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...