Snigeln spelar död

Jag rensar gången som är belagd med småsingel. Här är förvisso inget rotogräs, markduken verkar göra jobbet. Men det vimlar av spontana frösådder av ditt och datt. Mest är det den vita violen som spridit sig. Jag drar upp och de protesterar inte. En del frösådder av stjärnflocka finns också här. Jag låter dem stå kvar, de ska försiktigt plockas upp och krukas. Kanske är det "bara" den vanliga ljusa, men man vet ju aldrig. Jag fortsätter att rensa. Det är rätt rogivande. Inget kreativt, inget nyskapande, men inte heller något som pockar på och vill ha svar. Bara göra utan att direkt tänka på vad jag gör... Det passar mig just nu.

Man kommer nära växterna på denna låga nivå och ser sådant som annars inte ses eller iallafall inte ses på detta vis. Strandirisens blad är... mycket. Faller ut över gången, faller över sina grannar. Hur gör du? Klipper du ner bladen eller vad? Hursomhelst behöver jag göra något. 

Se där! En allium ligger ner bland grönskan. Den har jag inte sett förr eller iallafall inte här. Hej! Vem är du? Den svarar inte, kanske är den blyg. Men vilken allium blommar nu? Är det en Drumstick? 

Jag lyfter upp den. Men stjälken har vant sig vid att vara böjd, så den strävar nedåt igen. Lite ledsamt på något vis. Den står inte bra där den står, utan borde växa längre in i planteringen och inte såhär nära gången. Nåväl, den får stå kvar tills den blommat över, men sedan... Den ska kunna sträcka på ryggen, jag menar stjälken. Vilken vacker färg den har! 

Den samtalar väl med brunnävan - Geranium phaeum L. - som egentligen har haft sin storhetstid, klippts ner och nu bjuder några uppföljare. I mina ögon är detta en av de vackraste blommorna som finns.

Jag fortsätter att rensa. Det är inte någon speciellt varm dag, men inte heller kall. Rätt perfekt just för det jag gör. Då och då lyfter jag blicken för att se hur gångens småsten friläggs från skräp och oönskat grönt. Nöjd. Nu, nästan framme vid lavendelrundeln, ser jag hur den blå gräsfibblan - Catananche caerulea - inte alls verkar trivas där den står. Även den står för nära gången och böjer sig ner över den låga buxbomshäcken för att nästan nå över gången och nudda lavendeln.

Då jag kikar närmare på bilden nederst till vänster ser jag ett liten insekt, en lite suddig bild, men jag tror den kan anas. Det är ett väldigt krypande och surrande i trädgården. Jag kliar på ett myggbett... och upptäcker ett till. Ibland är verkligen less... more.

Nu när jag ändå är igång ser jag behovet av att beskära den lilla flocknävan på andra sidan gången. Den har lagt sig över singeln och det är inte svårt att klippa. Då jag lyfter blottas flera små sniglar, som verkar trivas där i fukten. Rätt många snäckor, men mest åkersniglar. Jag lyfter, plockar och klipper. Plockar, lyfter... Blir smått besatt, mest av åkersniglarna. Någon gång tappar jag en och då inser jag att det är väldigt svårt att upptäcka en liten åkersnigel bland gångens stenar. Speciellt när snigeln spelar död. Jag vänder bort blicken, för att vända tillbaka. Rör den sig har den bara liten chans. Håller den sig stilla är jag nästan chanslös. Drama!

Vad gör du? Viggo verkar undra varför jag sänkt mig till hans nivå. Strax springer han och hämtar sin boll. En tax kan se möjligheter där sådana knappast finns, men kanske kan skapas...

Så blir eftermiddagen kväll. En gång är rensad, något att bocka av på "att göra"-listan. Fast.. detta jobbet ledde till flera: Ta upp och kruka småplantor av stjärnflockor, göra något åt de nedliggande strandirisbladen, ny boplats för okänd allium, ny boplats för den blå gräsfibblan... Något mer? 

Just det!

Ibland behövs ingen "att göra"-lista. Jag blir påmind ändå.