Suckar och stönar över den och det och där. Som här.

Trädgården vimlar av tveksamheter, ställen där det inte är som det bör. Det är som om växterna inte riktigt velat lyssna på mig och mina planer. Eller är det kanske snarare så att de visst lyssnat och gjort vad de ska, men att jag inte riktigt vetat vad det är jag söker och hur jag ska komma dit. Så är det ofta, kanske (nästan) alltid. Jag behöver prova i praktiken och erfara "på riktigt". Så uppstår då tveksamheter, som ju - om man vill - kan bli till möjligheter. Fast riktigt sådär käck känner jag mig (oftast) inte, där jag suckar och stönar över den och det och där. Som här.

Längst nere i trädgården, vid planket, är det nu ett sammelsurium av växter som slåss om platsen. De står för tätt och det som tidigare år varit rätt låg- och småväxande har nu antagit höjd och bredd. Bilden nedan togs häromdagen i morgonsol, vilket gör det hela vackrare än vad det egentligen är. Men jag vet att spaden måste plockas fram. Snart. Helst igår. Jag hinner nog inte idag. Men kanske imorgon. Absolut senast imorgon.

Den mörkbladiga flädern visar växtkraft och är nu sisådär 180 cm hög och verkar inte vilja sluta ta plats på alla håll. Därunder finns annat som skulle vilja fram.

Ormroten, som förra året (se inlägg) var en trevlig och modest typ, dränker nu allt och alla.

Det är många som ropar på hjälp, bland annat mörkbladig alunrot, som nu knappt inte syns alls.

Jag får gräva försiktigt. Jag vill inte skada ormroten, då den är på väg att börja blomma snart. Dumt att gräva nu kanske, men också ett måste. Dessutom försöka ta det mycket varsamt och inte störa den lilla dockaklejan, se inlägg, och dess fröställningar. Den får stå där den står tills frön har plockats.

En frösådd blodtopp/pimpinell är på väg att avslöja sin identitet. Vem är det som har "ynglat av sig"? Kanske är det Sanguisorba officinalis 'Blackthorn', med tanke på det stadiga växtsättet och bladfärg och form. Det vore fantastiskt, men är kanske lite väl mycket att hoppas på. Hursomhelst flyttas inte plantan innan blomman slagit ut.

Jag ska också vara försiktig med den vita penstemonen, ett loppisfynd utan sortnamn. På den högra bilden kan också...

 ...purpursporren - Linaria purpurea 'Canon J. Wendt' - anas. Minns att jag blev alldeles betagen i den som nykomling i trädgården, se inlägg. Men nu är jag rätt trött på den då den visat sig vara en vagabond som inte alls vill bli bofast, då den sprider sig med frösådder och inte alls vill stanna på den plats den en gång planterats. 

Här finns också bolltistlar - Echinops ritro 'White'. Annars gäspar humleblomster medan aklejorna bjuder många fröställningar.

Trångt och kanske lite väl mörkt då läget är halvskugga är det kanske för blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna'. De plantor som växer här verkar anta en ljusare blomfärg än de jag har i full sol. De verkar också gängligare i växtsättet. 

Platsens "vinnare" nu är de olika stjärnflockorna som sträcker sig över grönskan och lyser med full kraft i toner från ljust rosa till nästan helt vitt.

Krukade plantor står och väntar vid ingången till den lilla lunden strax intill...

 ...tillsammans med fler växter som kanske döljer sig under grönskan. Jag vet att jag planterat orientalisk vallmo, några gräs och en del annat. Jag undrar om de överlevt alls. Det får jag snart veta.

Fler tveksamheter finns i trädgården: Gräv upp, gräv ner. Flytta. Beskär, rensa, fixa och dona. Frön hit, stickling dit. Jag suckar och stönar över den och det och där. Fast...

...ibland är trädgården ett smultronställe. På riktigt.