En ny väntan inleds

Först blir jag glad för ett blad eller två. Att fröna överhuvudtaget grott och att det blivit en planta alls. Sedan blir jag glad för tillväxten, tänk att det lilla fröet blev till denna "buske". Men sedan väntar jag. Och väntar. Läser någonstans att mycket gödsel kan behövas, jag ger. Jag vattnar. Och väntar. Så äntligen kommer... blommorna. De är små och oansenliga, gör sig knappast i bukett. Men ändå så löftesrika, då en ny väntan inleds...

Denna väntan är olik mycket annan väntan i trädgården. Oftast väntar vi på knopp och glädjs åt blomning för att kanske sucka då de vissnar. Förvisso kan vi ändå se fram emot att kunna plocka frön, som i sig föder ny väntan. Men nu väntar jag mestadels på stadiet efter att blomman vissnat, det kan liksom inte gå fort nog. Se där! Något grönt skymtar i grönskan, något runt bland alla blad.

Tomater! På gång!

Tomatplantorna står på friland och är frösådder, som på lite olika vis hamnat här via generösa grannar. Någon ska ge små röda, en annan små gula. Den tredje?  Jag vet inte. Än. Men snart bekänner den största av plantorna färg, bokstavligen. De andra två? De visar ingen blomning. Här vågar jag nästan inte tänka och skriva ett "än", för vi är i september och snart mitten därav. Fast kanske, kanske ändå. En varm sensommar som följs av en solig och mild höst. Det vore... över förväntan.