Jag väljer några

Att välja, att välja bort. Som en unge i en godisbutik... Där står jag alltså på Anne Stine Stauder, se förra inlägget, och ska fatta beslut. Jag vill ha Allt! Nja, kanske inte allt, men väldigt mycket av det jag ser. Dessutom förstår jag att det är en massa härligheter som jag inte ens lägger märke till, då deras storhetstid inte är nu, utan kanske nyss eller tidigare ändå. Ja, så jag vet att jag inte vet. Men jag vet också att jag inte kan bli kvar här alltför länge till, de vill säkert stänga för dagen och vi behöver också återvända hem. Ibland är det bra med gränser, som klockans tickande, trädgårdens storlek och plånbokens förmåga. Bilen är ju inte heller hur stor som helst... Dessutom, om jag i denna stund köper allt, vad blir då kvar att upptäcka och försöka finna? Alla ishockeybilder, eller vad det nu kan vara, på en och samma gång... Hur kul är det?

Jag väljer några. Vid hemkomsten ställer jag - som vanligt - upp nykomlingarna och betraktar fynden. Blommorna har alla mjuka färgtoner i vitt-creme och rosa-vinrött.

Från andra hållet. De nya plantorna i förgrunden matchar väl det som trädgården redan bjuder. Så blir det ofta när jag väljer. Nedan anas några av de sanguisorbor som trädgården hyser och som jag beskrivit i flera tidigare inlägg.

Vinden tar tag i växterna, det är inte alltid lätt att fånga de vajande blommorna på bild. Här syns också rysk salvia, olika myntor och där bakom gamander, som nu bjuder rosa blommor.

Nu står två plantor lönnalunrot, som enligt namnlappen ska heta Heuchera villosa 'Feldt Bomm'. Det är kraftiga exemplar och jag hoppas att så småningom kunna flerfaldiga via delning.

En planta fingerört - Potentilla 'Vogue' blir det också. Det är en vacker färg.

 Här lutar fingerörten sig mot myntorna. Plötsligt solsken!

Jag väljer flera olika varianter av blodtoppar och pimineller - sanguisorbor. Några ser inte så mycket ut för världen, då deras blomningstid är över. Men då Finn Bruun på plantskolan berättade om deras olika egenskaper och härkomster, kopplar till namn och platser och så vidare - ja, jag försökte hänga med i svängarna - blev även den mest tilltufsade och småvissna plantan åtråvärd. Men jag väljer inte alla, jag väljer:

Sanguisorba tenuifolia 'Rosea': Jag blir lite tveksam, har tagit en bild på plantskolan och då stod namnet 'Purpurea' angivet. Är det samma sak Rosea och Purpurea? Det blev tre stycken av dessa, vars blommor är rätt avlånga och mörkt rosafärgade. Det som fascinerar mest är hur stjälkarna också är med och leker. Bilder tagna på plantskolan.

Sanguisorba officinalis 'Japan': En rätt lågväxande, ungefär metern hög, med mörkt röda, rätt runda blommor.

Sanguisorba hybrid 'Ivory Tower' (Engeland): Vita blommor, som är rätt diskreta i sitt uttryck.

Sanguisorba canadensis: Vita stadiga stjälkar och upprättstående blommor. Jag har senare fått höra att den kan skjuta rotskott, så får fundera över var och hur den får växa. Har du någon erfarenhet av denna?

Sanguisorba (off?) 'Chocolate chip': Är det Chocolate tip? En felstavning på namnlappen? Nu utblommad, men ska vara en rätt tidigblommande sort, precis en sådan som trädgården "behöver" då de flesta av mina sanguisorbor är rätt senblommande.

Sanguisorba tenuifolia 'Atropurpurea': En speciell blomma, som innan den slår ut visar en nästan violett ton, som sedan blir till mer vanliga blommor i vinrött. Dagens Fynd bland fynden.

Sanguisorba select DHC S35 eller 535 Corlé Ajaccio: Det är svårt att tyda namnlappen, men ungefär så här står det. Vad jag förstod på Finn Bruun har den inget "riktigt namn" än. Med namn från AoT-forumet får jag veta att det förmodligen står Corlé Ajaccio, som kan vara fyndplatsen. Plantan är högre än de andra och jag tvekade länge just på grund att den visar hög höjd redan som "krukväxt". Men... så dansade vipporna där i vinden och den gick inte att välja bort.

 Sanguisorbor...

Sanguisorbor, eller på svenska blodtoppar och pimpineller. Det är framförallt de rosa- och rödtonade jag faller för. Variationer av samma, kan tyckas. Kan älskas.

Jag ser hur de olika nyanserna och formerna möter varandra och andra på enkelt vis.

Men vänta! Det finns ju ännu en växt som följde med mig hem. Tre krukor därav. Ingen sanguisorba, ingen potentilla heller. Men nej, jag vill inte visa och berätta ännu, för mina plantor visar inga blommor, men bjuder många knoppar som är på väg att slå ut. Om nu bara solen vill. Återkommer! Snart, hoppas snart.