Idag i trädgården

Jag väntar. Ja, egentligen jobbar jag, men ibland innebär mitt arbete att jag måste vänta på att en idé ska komma. Jag sitter vid datorn, men inser ju att det skulle se lite mer proffsigt ut om jag bytte soffhörnet mot skrivbordsstolen. Tar en paus, dvs inte från datorn och soffan, utan från att bara vänta. Vandrar runt lite bland bloggar och andra roliga sidor. Kollar Facebook. Häller upp ytterligare en mugg kaffe och där, där på köksbänken ligger ett paket talgbollar. Jag skulle kunna, skulle jag. Så jag går ut. Fågelbordet som hänger i ett fruktträd får en boll. Jag fäster den med grön ståltråd. Tråden är rätt diskret i färgen, det kan knappast sägas om plastnätet runt bollen. Varför? Varför denna grälla kulör? 

När jag står där under trädet är det lika bra att jag kikar mig omkring. Det gäller att passa på innan jag går in och fortsätter Arbetet. Se där! Några snödroppar som säger hej.

Jag stannar kvar och språkar med dem en stund. Något annat vore oartigt, och det vill jag ju inte vara. Pratar också med andra, tror det kan vara narcisser av olika slag.

Vänder blicken mot de tappra julrosorna, som än en gång klarat snö och kyla. De reser sig igen, vilka överlevare de är!

 På väg mot huset går jag förbi grusplanteringen som ser rufsig och ostädad ut. Men taklöken är fin.

Jag har fler talgbollar i fickan och låter dem ta plats på armeringsnäten. På så vis kan jag - förhoppningsvis - skåda fågel genom köksfönstret.

Först tror jag att det är två småfåglar i trädet, men nu ser jag att den ena alls inte är en fågel utan ett medfaret äpple. Hursomhelst...

...hoppas jag att den lilla talgoxen säger till sina vänner att här bjuds såväl lunch som middag.

Innan jag går in - ja, jag är på väg... - kikar jag runt bland örterna. Under den vissna myntan grönskar myskmadra - Galium odoratum. Egentligen står den alldeles för soligt här, men då myntan skapar skugga under sommaren verkar den ändå trivas.

Det ser så risigt ut överallt. Jag får lust att klippa, samla ihop, ja, städa. Men idag är ingen trädgårdsdag, det vet jag ju.

 Bland allt det döda finns liv. Som hos kärleksörterna.

 En stickling tagen från en ros. Vilken? Ännu så länge anonym, jag får vänta och se.

Några vintergäck kan anas.

 Jag plockar in en. Sätter i glas.

Så visar sig plötsligt solen, får fönsterrutorna att glittra och det lilla vintergäcket öppnar sig. Kanske undrar hon hur det kunde bli vår så kvickt... Jag, jag undrar hur klockan hunnit bli tio i tolv. Dags för lunch!