2015: Sommar

Så blir vår till sommar, en händelserik årstid som skiftar från den skiraste försommar till den lite tyngre hög- och sensommaren. Om förra inlägget genomsyrades av längtan till, så handlar detta mer om att vara här och nu. Den skiftande väderleken utmanade tålamodet ibland, men då jag blickar bakåt ser jag att finns fanns det härliga stunder av värme och sol. Sommar, sommar, sommar... Några nedslag i text och bild:

Sommar

...Solen kvittrade och fåglarna sken. Eller hur det nu var. 6 maj

Viggo: "Nyss var hon här. Nu är hon där. Fram och tillbaka, hit och dit. Det verkar effektivt, men det är onekligen mer bekvämt att titta på. Även om det stundom känns ansträngande... För som åskådare kan trädgård i Limhamn ibland vara som tennis i Båstad."      Nu sen kväll efter trädgårdsdag. En härlig dag. Händerna, som tappade bort handskarna (som vanligt), är slitna och bär spår av vad som varit. De förebådar också vad som komma skall. Trädgårdssäsongens händer är... shabby utan chic. I huvudet den sköna tröttheten som kommer efter utomhus. 14 maj

Igår var det en torsdag som kändes som en söndag. Vissa röda dagar blir ofta gröna, speciellt de som inte självklart är fyllda med traditioner, utan är mer öppna. Så var det igår. Jag kikar på bilder från då och stannar upp bland rosenhäckens grenverk och ser leken med fänrikshjärtan och tulpaner. 15 maj

En del växter står still, medan andra dansar... Så tänker jag då jag ser på bilden jag tog häromdagen. Aklejorna ges liv genom ljus och mörker. Och rörelse. Jag återkommer ständigt till detta och befarar att jag nog är rätt tjatig. Eller konsekvent, kanske? Fast det kan väl också vara tjatigt...  28 maj

Det är en vacker strandiris som, beroende på väderlek och ljus, skiftar från jeansblått till mer violetta nyanser. Dess mönster är fantastiskt och inslaget av varma toner i gul-guld-brunt-brons lyfter den ännu några steg, i mina ögon. 11 juni

Lite väsen för någonting är ett tema som jag återkommer till i trädgården. De inte så högröstade, de inte så storslagna är, i mina ögon, svårslagna. Nu blommar dockaklejan - Aquilegia ecalcarata / Semiaquilegia acalcarata. Såväl blommor som blad, hela dess väsen, andas av lätthet, ja, tyngdlöshet, där den rör sig i den svaga vinden. 15 juni

Försommar, grönskan är fortfarande skir och det känns ännu inte självklart att utomhus föredras framför inomhus, att kunna vara där länge utan att frysa och att till och med söka skuggan ibland. Det är underligt, förunderligt, för underligt, hur årstider bjuder en så skiftande tillvaro, tänker jag då jag åter igen går en liten tur i trädgården... 16 juni

Dripp, dropp, dripp, dropp. Det har regnat sedan arla morgonstund och det bara fortsätter och fortsätter. Det är ett kraftfullt regn, rena duschen. Trädgården känns inte inbjudande, men det är ju fortfarande en trädgård. Ja, så jag ger mig ut i blötan och blir strax en del av den. 22 juni

När juni blir juli anländer sommaren. Som den ska vara. Det är tidig kväll och ljuset vandrar, vilket gör att trädgården ständigt skiftar i uttryck. För en stund ligger gräsmattan och rosorna i skugga, medan grusträdgården där bakom strålar. 1 juli

Det har varit en del gråvädersdagar med täta moln på en himmel utan färg. Det blir varken sol eller skugga, ljus eller mörker. Växterna står ju där med grönska och blommor, ibland bjuds doft och smak. Men lekfullheten uteblir och jag saknar den. Jag vill att det ska vara som häromdagen. Så här: Det är tidig morgon. Gräsmattan badar i ljus, medan annat vilar i mörker. 22 juli

...blad och blommor dansar i den tidiga kvällssolen som strilar genom trädets blad- och grenverk. Många bilder. Jättemånga. 2 augusti

...då jag närmar mig dammen hörs ljudet av ett litet plums... 4 augusti

Utanför mitt hus, inte nu, men nyss... 18 august

Ett nytt nu pockar på, vill ta plats och komma till användning. Det gamla blev ett nyss, som strax försvinner i dåtid för att - kanske - falla i glömska. Tiden går, men inte alltid i samma takt och ton. Nu en doft av sensommar, det är lite mörkare, lite tyngre, lite... Nu än nyss. Än då. Ändå... sommar. Fortfarande sommar. 24 augusti

Jag letar bland nytagna bilder, finner en. Ett samspel mellan i och ur fokus. Så kan det vara, så kanske det alltid är.  26 augusti

Så kom då försommar att övergå i sensommar. En annan luft, ett annat ljus. Så småningom med smak av höst, men mildvädret dröjde sig kvar och ville inte alls släppa taget och bjuda in vintern. Om detta i nästa inlägg.