Förändring!?

Förändring!? Temat för denna blommiga fredag rymmer såväl svar som frågor. Frågor som svar. Båda föder varandra och såsom i en kedja omsluter den ena länken den andra, bär en bit av varandra. Så tänker jag att förändring oftast - kanske alltid - är. "Same same but different", samma, men ändå inte. Trädgården bjuder ständiga förändringar av detta slag, några exempel:

Varje dag går jag ner till dammen och kikar på hur den vita kabbelekan - Caltha palustris var. alba - mår och utvecklas. Igår eftermiddag hade blommor slagit ut.

Bilden nedan till vänster är tagen den 28 mars, till höger den 2 april.

Nyss visade tulpanerna "bara" grönt. Jag ställde zinkbaljan på kökstrappan, läget är skyddat och soligt. Dessutom inom synhåll på min väg in och ut. Tänkte då att det nog skulle vara några vita, möjligtvis ljust rosa. Knopparna, som snart visade sig, berättade inget. Då. Det är annorlunda nu. Svaret kan anas, ses för den som vill. Jag vill, för detta svar är inte alls sämre än de jag tidigare själv givit. Det kommer att bli färgglatt här, kanske redan till helgen. 

 Tulpanknoppar är ljuvliga.

Det blir grönare, skönare. Här Henry Hudsons gren- och bladverk.

Scillornas tid är nu...

...medan de flesta krokusar gäspar, sover rentav. Dessa i skuggläge såg ändå rätt pigga ut häromdagen. Men det var då det.

I kyla och blötväder verkar balkansippan - Anemone blanda - undra om det verkligen är dags nu. Alla förändringar, nästa steg, känns inte lika självklara och lätta att ta.

Jag finner ett litet ormöga - Omphalodes verna - bland de övervintrade perennerna i pallkragarna. Plantan ser rätt medtagen ut. Med ny jord och vattning, någon dags sol, blir den piggare. Ibland behövs en liten knuff i rätt riktning, lite hjälp och omtanke.

Det var inte länge sedan snödropparna blommade i överflöd. Nu vissnar de. Så fort det gick! Våren fortsätter: Jag klipper och klipper. Salvian är klar, redo för en ny säsong. Lavendelrundeln pågår och buxbomen står på tur.

Livet flyttar ut. Ibland, iallafall ibland. Ja, stegvis blir utomhus inte en plats att besöka, utan något att vara i.

Jag plockar några violer, doftvioler - Viola odorata 'Königen Charlotte'/'Queen Charlotte'. Känner genast en smak av violpastiller i munnen... Kan du känna doften, smaken? Detta är ju också förändring, som vandrar från syn, näsa och mun via bilden och webben till dig. Märkligt, märkvärdigt.

Igår visade jag bilden nedan på instagram och skrev att blomman i mitten såg ut som ett oxhuvud. Fick svaret att någon annan också kunde se det jag såg. Ibland är det skönt att få bekräftelse på den egna galenskapen. Nu fick jag en lekkamrat, som berättade att hon såg en lovikavanta med fladdrande tofs på en mycket mager person, då hon kikade på blomman till vänster. Åh, den ser jag också nu! Ser du?

Det här skedde då jag satt på bussen med mobilen i hand. Jag fnissade till. Kände mig lite korkad. Och glad. Fortsatte att betrakta bilden, försökte se sådant jag ännu inte sett. Jag vände telefonen upp och ner, bilden följde med i rörelsen. Nu såg jag annat, andra. Vad, vilka?

I mitten en person iklädd en vid klänning/kappa, som sitter på en bänk och kanske dinglar med benen. Ser du? Ja, och till höger en människa som rister en duk... Till vänster, i skrivandets stund ser jag också någon till vänster! En ängel i siluett, långt hår och klänning. Hm. Nya intryck av det som ändå är samma glas med samma violer. "Same same but differerent", just det. Samma kabbeleka, samma tulpaner, samma trädgård. Men ändå inte.

Fler inlägg, se länk.