Den ser ut att höra hemma här...

Det är så här det brukar se ut, eller hur? Blommor, blommor, blommor. Blad som skymtar, men det kanske ändå mest är blommorna jag (du?) lägger märke till. Ett hav av penséer och violer lockar blicken.

Men här finns ju också... Ser du?

Nu då? Just det, krukor! 

Lika och olika. Alla lerkrukor. Alla runda. Många har formats av Någons hand och flera har en känd Avsändare. Så är det med den ljusa krukan på bilden ovan, den som står lite till höger. Den är gjord av Erik Bendtsen i Köpenhamn. Några av hans krukor fick följa med mig då jag råkade gå förbi (och inom ;o)  en liten butik på Kompagnistræde, en parallellgata till Ströget.

Den lilla krukan som har vågad kant kommer från Kullabygdens Keramik. Det har med åren blivit många krukor härifrån. Inne i butiken finns det mycket som lockar, utanför står inte sällan krukor av andrasortering till priser som gör att ännu en och kanske en därtill kan hamna i den egna trädgården. Till höger står en gammal kruka fyndad på loppis. Förmodligen är den inte drejad, utan kavlad. Men jag är inte säker.

Ännu en med vågad kant jämte ett annat loppisfynd, som skiljer sig något från "loppiskrukan" ovan. Denna har en liten kant. En större kant och ett tyngre, ja, kanske rejälare, uttryck har krukan längst till höger. Den har (tillsammans med flera likadana, eller iallafall snarlika) köpts för ringa peng på växtmarknad på Alnarp för flera år sedan. 

Nej, nu hamnade ju krukan ur fokus! Nåväl, anas kan ändå en som getts namnet Köpenhamn. Det är en gammal modell, som tidigare gjordes av ett av de mindre krukmakerierna. Nu har den återupptagits av Bergs Potter och produceras hantverksmässigt i Toscana. 

Bordet har en hylla...

Framför de större krukorna från Kullabygdens Keramik står två från Bergs Potter, en gråsvart och en i ljust terracotta. Formen har en historia, en krukmakare Roberto Rosso i byn Di Bolzena inspirerades av det antika Grekland och krukan gjorde stor succé i Italien under 1800-talet. Krukorna har namnet "Helena". 

Längst bak vid väggen står helt vanliga krukor som nog inte heter något speciellt egentligen. Men de är värdefulla och vackra de också. Några jag håller högt är gränsforskrukorna, som det finns det flera av. Några skymtar längst till höger.

En enda blir till några fler. Fortfarande ett fåtal, snart ett flertal. Olikheter, skiftningar. Variationerna verkar vara oändliga. Handen, tanken, känslan. Tiden som går, det där slitaget vi kallar patina. Allt är med och leker, skapar.

Behöver du verkligen en till? Ja, vad ska man säga, vad ska jag svara? Men så står jag där i en butik i Lund. Egentligen är jag på väg till tåget, på väg hem. Men hastiga steg kan också stanna upp, blicken fångas. Går in, går ut. Kommer hem.

En liten bit vit viol grävs upp och planteras. Nu står krukan på bordet tillsammans med de andra. Den ser ut att höra hemma här... Ett svar som duger bra, eller hur?

Fler inlägg, se länk.