Solsken och fågelkvitter. Låta tiden gå och strunta i det. Jag vaknar tidigt, det är tyst i kvarteren. Det är en magisk stund såhär i staden. Så sakteliga vaknar grannskapet, människor hörs, bilar startas. Men det är inte detsamma som under vardagens morgnar, det är ett annat lugn. Kanske är det inte så, men så hör jag det. Jag vandrar runt bland inlägg från gårdagens Blommiga fredag, så mycket som händer. Inspirerande, fascinerande. Bilder som får mig att "inse" jag att jag "behöver" backsippor! Bland andra, annat. Fast nu får promenaden på webben ta en paus, då den egna trädgården pockar på uppmärksamhet, omtanke och handlingskraft. Men innan jag ger mig ut, några bilder tagna de senaste dagarna som visar trädgården nu, ja, nyss.
Vid dammen har nu kungsängsliljorna - Fritillaria meleagris - övergått från knopp till tidig blomning.
Här kikar några vita fram bland brunnävans - Geranium phaeum - blad.
På andra hållet. Scillorna - Scilla siberica - har börjat gäspa så smått.
Gräsmattan är ingen vacker syn. Jag har strött ut frön och vattnat, hoppas det inte "bara" gynnar fågellivet... Flera duvor igår kväll, nej, de lät sig inte störas av varken mig eller kamerans klick.
Vitsippornas bladverk täcker nästan balkansipporna - Anemone blanda - som sträcker sig mot solen. Till vänster...
...skymtar sjömanshjärtats - Dicentra cucullaria - vackra blad. Nu syns också blommor. De och dess stjälkar är nästan transparenta i solskenet.
Pionknoppar bland friskt bladverk. Vilken? Bondpion? Den alldeles vanliga röda? Minns inte, flyttade om dem förra året.
Nåväl, det lyser rött vid kökstrappan, där en zinkbalja med tulpaner skänker färg och glädje. Ja, och överraskning...
...då jag trodde de skulle bli vita eller möjligtvis vara en mix av olika. Ni vet, några påsar lökar till extrapris. Inte alls som det var tänkt, men det gör inget. Just under våren har jag lättare för starka och knalliga kulörer än annars.
Snälla, vill du komma ut och leka med mig?
Förväntansfull sitter han där. Väntar. Dags att byta inom- mot utomhus jag också =o))
Å jag älskar kungsängsliljor - men de älskar inte mig tyvärr. Skulle inte ha något emot en sån där överraskning heller, men när jag får lököverraskningar brukar de vara åt det grisskära hållet (inte min favoritfärg).
SvaraRaderaHa en fin vecka /Lotta
Vad gäller kungsängsliljorna har jag inte lyckat med att sätta höstlökar, däremot har jag under våren köpt "in the green" i kruka som prytt inomhus o sedan planterats ute. Dessa har lyckats. Vet inte om det kan fungera för dig? Ja, och lököverraskningar, har också varit med om de mer grisskära, suck... fniss ;o)
RaderaTack detsamma: Ha det gott du också!
/Katarina
Men se där, där var ju sjömanshjärtat! :) Och det är klart att du behöver en backsippa eller två. Eller hur?
SvaraRaderaHa en fin vecka!
Kram Kristina
Ja, så glad för dessa sjömän är jag, ha ha1 ;o)) Backsippor, ett måste, inser det nu (Ja, och insikter lär ju vara bra, eller...)
RaderaTack detsamma: Ha det riktigt gott!
kram
Katarina
Lördag... jajo det var en dag med sol. Du har så härligt ljus i bilderna och jag tänkte först på snön som låg här igår och snöhaglet som fallit i omgånger sen dess. Men så - det var lördag och ganska bra :) Tulpanen ser ut som en sort jag plockade i lösvikt för många år sedan. De blev så vackert röda men med en djuprosa lyster. Har älskat de i alla år och de har troget fortsatt blomma och till och med bli fler trots en del skugga och tung jord. Så jag gillar dem :) Du har mycket fint som blommar hos dig och plötsligt vill jag ut och skåda kungsängsliljorna. Egentligen borde man plocka några och lägga upp och ner i ett fat... för deras spännande inres skull :)
SvaraRaderaKram, Carina
Lördag var en härlig dag... Söndageskvällen kom kyla och (här yttepyttelite, men ändå) snö/hagel. HU! Tulpanen har tyvärr inget djuprosa i sig alls, hade gärna sett att det varit så.. Nej, dessa tulpaner är inte jättevackra, men är ändå glädjespridare, så vackert så... Kungsängsliljornas inre... Lägga sig på marken och skåda, eller - ja, varför inte? - plocka in...
Raderakram
Katarina
Backsippor behöver man alltid fler av och jag har insett att jag behöver mer av allt. Att jag satte nästan 1300 lökar för två år sen märks knappt.
SvaraRaderaDina morgonstunder är så rofyllda och fina.
Tack för att jag fick vara med ett slag.
/Anette
Oj! Så många lökar... Är det några glupska som varit framme?
RaderaMed åren har jag kommit att uppskatta morgonstunderna allt mer, de är när man inte ska hasta iväg någonstans utan kan just ta det med ro... Det var härligt att du gjorde mig sällskap =o)
Allt gott!
/Katarina