"Både och"

Är det sommar nu? Har den kommit för att stanna en stund som är längre än ett ögonblick? Ja, här och nu känns onekligen som Sommar. (En versal var nödvändig, något annat skulle kännas... gement ;o) Fönstren står öppna dygnet runt och det känns som gränserna mellan ute och inne suddas ut. Den senaste tidens värme gör att trädgården skiftar i uttryck. Plötsligt är något förbi, som nyss var. Något annat inleder sin tid. Det går fort. Alltför fort? Ibland, men jag är inte riktigt säker på vad som vore lagom. För det där med att både vilja hålla kvar - ja, stå still - men också känna lusten att gå vidare är motsägelsefullt. Eller kanske är det ett "både och". Hursomhelst, så är trädgården - ja, livet - alltsomoftast. För mig. Hur har du det?

Lördag, morgon. Jag går en runda med kameran...

...och ser att bäcktistelns blommor nu slagit ut. Mina två plantor Cirsium revulare 'Atropurpureum' är klena, verkar inte vilja ta plats "på riktigt". Kanske står de för trångt, för mycket som konkurrerar. För torrt? För...? Ja, för något är det som gör att de inte riktigt vill och kan.

Framför kermesbäret - Phytolacca acinosa - som både tar plats och visar många blommor.

I höstas togs rosenhäcken bort och nu blev det plats för en alldeles ny plantering. Liguster (som anas till vänster på bilden nedan) är satt, hoppas de växer sig täta snart. 

Här finns olika växter, som alla försöker etablera sig och - förhoppningsvis - samsas väl. Nu syns - ja, jag har ju visat den förr - bergklinten - Centaurea montana 'Black Sprite' som får sällskap av brudbröd - Filipendula vulgaris. 

Lavandeln är på gång. Jag beskar rundeln rätt sent i våras, så den har ännu inte riktigt funnit sin form och täckt de nyklippta kanterna. Men plantorna verkar friska och glada, så det är väl "bara" tid, sol och en del vatten som ska till.

Strandirisarna - Iris sibirica 'Blue King' - verkar inte blomma länge till.  

Nej, ibland går fort alltför fort. Brunnävorna - Geranium phaeum - i soligt läge ser också trötta ut.

Men också de som står i lite skuggigare, som här vid dammen nära gräsmattan, börjar övergå från blomning till fröställningar. 

Nävorna ger ju en del spontansådder, en del väljer "Den Perfekta Platsen", men inte alla. Här en avkomling från - tror jag - ängsnävan - Geranium pratense - som alls inte valt den en - i mitt tycke - självklar tillvaro. Här står den i en pytteliten spricka mellan kökstrappans sista steg, markens gamla betong och husväggen.

Det får stå där ett tag till, men sedan rycker jag upp den. Nära inpå stockrosorna, som också ofta väljer att ta plats i de små sprickorna, trots att det i närheten finns mer - tror jag - bekvämare lägen.

Nu förmiddag, solen gassar och det är riktigt varmt. Jag väljer bort stolen vid trappan och går längst ner i trädgården, där träden skuggar. Dess blad- och grenverk, finns det vackrare parasoller? Det där med sol och skugga, inte motsägelsefullt alls, utan ett härligt "både och". Varandras kontrast, men också förutsättningar. Idag söker jag skuggan på grund av solen. En annan dag är valet ett annat.