Något av det som bjuds i trädgården nu

Hela tiden något nytt. Ja, för oss som vet och bryr oss. Någon annan skulle kanske rycka på axlarna och undra över Storheten i det som bjuds i trädgården. Vilken lycka det är att vi inte tillhör de där andra, så tråkigt det vore. 

Nyss "bara" knoppar, igår morse blommor. Krolliljan - Lilium martagon - visar fantastiska former, något sagolikt - kanske "Tusen och en natt" - över dem. Jag fascineras också över färgerna, där rosa möter brända toner på ett alldeles självklart vis. 

Det är två - kanske tre - plantor som står inbäddade i lundhörnans grönska. Här växer bland annat ormbunkar, olika rams och hostor. I bakgrunden syns några bokplantor, ett försök att mjuka upp den fyrkantiga tomtens alltför raka hörn. Bland "böckerna" en svart fågelholk, jag vet att här bott talgoxar, kanske gör det så fortfarande.

På bilden ovan till höger anas ljus blomma. Det är den mörkbladiga flädern - Sambucus nigra 'Black Tower'.

Jag går vidare längs planket, fläderns bladverk anas i bakgrunden. Detta är en plantering som jag tänkte göra om förra sommaren, hösten, våren osv. Tiden går, gick... och komma skall. Just nu är det både för sent och för tidigt att ta fram spaden. Det behövs snälla ögon när man kikar på det som pågår här. Bolltistlarna verkar synnerligen pigga i år, tror att de flesta är frösådder från Echinops ritro 'White'. Här står de med stjärnflockor - Astrantia major, som bjuder olika toner från lime, vitt till ljusaste rosa.

Då jag vänder blicken åt andra hållet möter stjärnflockorna purpursporre - Linaria purpurea 'Canon J. Went' och nästan överblommad ängsnäva - Geranium pratense.

 Planket blir allt grönare, det är bland annat murgröna som gör jobbet.

 Under päronträdet blommar - och doftar! - schersminen Philadelphus 'Dame Blanche'.

Kermesbäret - Phytolacca acinosa - inleder sin blomningstid med skira ljusa blommor. Sedan blir de annorlunda, från rosa vandrar de över till mörkaste vinrött, nästan svart. Men där är vi inte än och det känns härligt - ja, löftesrikt - att veta.

Framför kermesbär och schersmin visar fortfarande alliumen stora violetta bollar. Nu har brunnävorna - Geranium phaeum - vissnat ner, jag klipper de flesta fröställningarna i hopp om ännu en blomning. De ljusa stjärnflockorna är, som kan ses, ett återkommande inslag i trädgården. Tulkörten - Vincetoxicum rossicum - slingrar sig om sig själv och andra som nås. Kanske ge den en annan och bättre plats, där den både får stadigare sällskap och inte försvinner bland annat.

Samma plats, en annan vinkel och tidpunkt. Solen skiner på daggkåporna - Alchemilla mollis, ängsnävan och lavendeln där bakom. Här finns också röda inslag, som exempelvis mörkt röda stjärnflockor.

Lavendeln glittrar, den är som allra vackrast nu.

En ros vandrar in över mur och uthus. Plötsligt känns särskrivning som en god idé, för det är onekligen en grann gåva... ;o) 

Oklippt liguster i förgrunden. Fram med saxen, men det får nog bli en tidig morgon eller senare kväll i denna soliga väderlek. Nu är det varmt, riktigt varmt. En trött blick, ja, hela han, berättar att nu är det läge för...

...vila. Göra ingenting, som i sig är ett någonting. Sova en stund, njuta stunden och samla kraft.

Det är en god idé. Själv tar jag med mig morgonens kaffemugg, söker skuggan och gör just bara det.