Jag har spejat, låtit blicken vandra från vattenytan till dammens kanter. Försökt se och höra, men intet sett och hört. Nej, det vore väl att förvänta sig för mycket... En endaste en ett endaste år, det får vara bra nog och mer än vad jag någonsin kunnat önska. Men så, jag närmar mig dammen, står vid dess kant och hör ett plötsligt plums. Ljudet är annorlunda än då något väldigt litet faller i vattnet och inte heller detsamma som när något större hamnar däri. Det är ju precis som om det vore...
Ögonkontakt?
...en groda! Jag lutar mig fram, jodå, visst är den där, här! Om det nu är densamma som förra sommaren vet jag inte, men det är samma sort Ätlig groda.
Ögonkontakt?
Så kom den då åter, om det nu är densamma. Att Naturen kikar in och bosätter sig här i staden är inte självklart, så väldigt roligt. Dammen har stillastående vatten, ingen pump eller något sådant. Vattnet renas med hjälp av växter, omgivningen är lummig.
Vad glad jag blir att Grodan är tillbaka i dammen! :) Hoppas den får sällskap i år, har en hittat din lilla vattenoas så borde väl fler kunna lockas dit?
SvaraRaderaKram Kristina
Tack! Ja, jag blev så attans glad... Hoppas också på fler, än så länge har jag bara sett en. Eller är det kanske... en åt gången, dvs att det finns fler men att jag inte sett. Ja, jag vet inte (än...) .
Raderakram
/Katarina
Ätlig hmm.... Nja men jag gillar den gröna färgen. Så kul att din kompis kom tillbaks eller flyttade in - vilket som :) Det känns bra när något trevligt och önskat befolkar min trädgårdsmiljö. Ett kvitto på något vis.
SvaraRaderaKram, Carina
Mm, nu behöver man ju inte äta allt som inte är giftigt... Ja, och det är sant, det är som ett kvitto på att dammen (o dess närmiljö) lyckats bli såpass lika/bra så att den lockar Naturen. (Hm, svårt att tänka/känna detsamma då sniglar och annat letar sig hit... ;o)
Raderakram
/Katarina