Inte alltför storslaget. Men svårslaget.

Det är mest grönt därute nu. Buskar och träd har klätt på sig sina bladverk. Blomningen är rätt diskret. Det är så jag vill ha det. Inte alltför storlaget och iögonenfallande. Inte något som ropar högt och pockar på uppmärksamhet. Nu är det milda och viskande toner, kanske mesigt för en del, men vilsamt för andra. För mig svårslaget.

Nedan aklejor på gång i rosenhäcken.

Brunnävan håller på att slå ut. Anas gör också anagramsbräckan. Två småsjungande favoriter.

Fänrikshjärta och akelja. En bit snöre hänger i grenen, så ofta att sådant inte upptäcks förrän bilden är tagen..

Slår mig ner i en av solstolarna, även om just solen inte precis visar sig. Just då. Rosen Henry Hudsons bladverk är vackert. Därunder ängsnäva. Små tulpaner, närmast Angelique, lyser lite diffust i all grönska.

Flyttar kameran något till vänster och nu anas gången av småsingel och lavendelrundel.

Får resa mig upp. Tar ännu en bild som visar det gröna havet. I förgrunden till vänster blodtoppens vackra bladverk. I bakgrunden rosenhäcken. Buxbomen är fortfarande frisk. 

Närmar mig rosenhäcken igen. Genom grenverket lyser fänrikshjärtat. Viggo anas och hans blå boll ger ju också en färgklick. Det mörka till höger?

Det är tulpaner som växer bland grenverket. Julrosor nedanför. Till höger skymtar en av de få kungsängsliljor som fortfarande blommor.

Solen kommer fram. I örtagården lyser det vitt bland myntan. Det är myskmadra. Den borde ju inte trivas såhär i full sol, men den har stått där i flera år och har inte klagat. Än.

Nere vid dammen fångar tulpanerna ljuset och speglar sig i dammen. Till höger anas pingstliljor bland andra narcisser.

En liten fågel anas bland bladverket...

Bakom tupanerna ett försök att skapa lite känsla av, ja, kanske inte skog, men en känsla av något lite mer lummigt. Mycket är på gång här, men just under denna promenad är det nog den verigerade ramsen som får min uppmärksamhet.

Jag då? Får inte jag någon uppmärksamhet? Undrar Viggo och tittar på mig. Han släpper mig inte, han har mig fast. Ja, ibland kan en hunds blick säga mer än tusen ord. OK, jag fattar! Hämta bollen!