Undrar hur det gått med tulkörten

Det är dagen efter kvällen före. Jag sitter i en korgstol och blir sittandes en god stund. Gäsp. Mina övernattningsgäster har åkt hem. Tyst och lugnt i kvarteren. Den sena eftermiddagssolen ljussätter trädgården på det allra vackraste vis. De blå irisarna är solfångare. Längre bak till höger är det brunnävan som också fångar ljuset. Undrar hur det gått med tulkörten. Reser mig upp.

Närmar mig platsen och ser att den där buxbomshäcken behöver klippas. Men inte idag. En annan dag. Den rätt nyplanterade ängsnävan har börjat visa blått och har fler blommor på gång. Tulkörten syns inte till. Än.

Noterar det jag tidigare noterat och blivit lite sorgsen över. Vad? Jo, att det endast är en av de rätt stora alliumen som i år visar blom. De andra är knäckta, suck! Hade varit så vackert med några fler sådana bollar just här. Något lite större i allt det småskaliga. Ja, och den isblå/lila färgen som så fint "pratar med" det andra på platsen. Jaja... Tulkörten? Den kan anas bakom allumen.

Här syns den! Brun tulkört - Vincetoxicum rossicum. Bakom allium och aklejor. Införskaffades på Åbergs plantskola förra sommaren. Då hade den blommat över, men väckte min nyfikenhet och fick följa med hem. Små och rätt oansenliga blommor, som är rätt svåra för mig att fånga med kameran. Nåväl, här ett försök.

Mycket väsen för ingenting, kanske någon tycker. Men inte jag. Jag gillar den. Den syns knappast om man inte kommer nära. Här platsen sedd från en annan vinkel. En annan, mer lila allium, tillsammans med mörkt röda stjärnflockor. Jättedaggkåpor tar över som kantväxt efter buxbomen. Vita stjärnflockor är på gång. Anagramsbräckor kan anas, de behöver växa till sig. Jag vill gärna att de tar större plats här.

Från andra hållet. Huset i bakgrunden. Honungsrosen klättrar upp i päronträdet och min önskan är att det snart ska bildas en grön vägg här. Nedanför dess fötter en del pioner. Till höger skymtar kermesbärets stora blad.

En liten stund har gått. Jag är tillbaka i korgstolen och ser att platsen därborta ligger i mörker. Nu är det inte bara tulkörten som är svår att se på håll. Det är lavendel och lammöron som har huvudrollerna för ögonblicket. Men inte så länge, för strax är det dags för något annat att lysa.