Blicken dras mot örtagården

Det ligger en dimma över Limhamn. Luften är fuktig och ljuset är helt annorlunda än den senaste tidens soliga högsommarmorgnar. Det talas om att det ska bli åska, men inte nu, inte än, men sedan. Genom det öppna fönstret känner jag på morgonluften och ser hur stockrosen når höjd över uthustaken.

Ljuset är, som sagt, ett annat nu än då. Jämför exempelvis morgonbilderna från i lördags, helt annorlunda. Min blick dras mot örtagården. Kan man, dvs jag, kalla det örtagård då det bara är en plantering egentligen? Det är kanske att ta i... Nåväl, jag står inomhus och kikar ut genom ett fönster idag också. Kaffet? På gång. Idag också.

I vasen olika myntor. I örtplanteringen växer de tätt intill varandra. Visst får en del av den vanliga myntan ryckas bort då och då, den är ju spridningsvillig. Men, i mitt tycke, är det inte så farligt, speciellt som den delvis angränsar till stenläggning och där hindras.

Örterna är nog mina favoriter i trädgården. Till höger anas de krämfärgade knapparna på den gröna helgonörten, som jag räddade i våras från Döden. Mycket medtagen planta, jag tog sticklingar och lyckades få den att överleva. Men den är fortfarande klen. När den är piggare kan de se ut så här.

Den lilla sanguisorban 'Pink Tanna' är en trevlig bekantskap.

Perovskian har också kommit igång nu. Min är rätt liten och sen, tänker jag, då jag jämför med sådana jag sett i grannskapet. Den heter 'Little Spire', googlar och läser att den heter afghanperovskia - Perovskia atriplicifolia. Jag trodde den hette rysk salvia, men det kanske den också gör. Himmelspira är ju också dess namn. Kärt barn...

På bilden ovan skymtar gamandern - Teucrium chamaedrys - längst ner till höger. Den har börjat blomma nu. Bilden nedan från igår visar mer.

Blodtoppen har fått höjd. Ger en del fröplantor ifall någon önskar...

Flyttar blicken och ser att den vita sanguisorban också börjar nå höjd. Den heter Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' och - ja, jag vet, jag är smått fixerad vid dessa sanguisorbor...

Innan jag lämnar fönstret kan jag ju inte låta bli att ta en bild på en av stockrosorna som står där strax intill.

Nej, nu ska denna dag få sin början. Medan jag pysslat här vid datorn har dimman lättat och minsann kikar nu solen fram. Fågelkvitter därute. Det är en generös sommar som bjuder upp till ännu en dag. Tack, tack.