Min lilla köksträdgård är ju inte stor. Det är som i sagan: Bakom det lilla lilla huset ligger den lilla lilla trädgården och i den lilla lilla trädgården ligger en liten liten köksträdgård... Den består huvudsakligen av fyra omgångar pallkragar med tre i varje stapel. Här växer olika ätbarheter. De tagetes som ses på bilden nedan är kanske inte så goda, men pryder ju platsen. Till vänster om dem den gulblommande mexikanska dragonen, nyss planterad och fortfarande lite klen.
Nu är platsen på gång att förändras. Mellan pallkragarna finns hallonen, som gärna faller lite hursomhaver. Häromdagen testade jag att ta tre överblivna träspaljéer och göra något som kan stödja busken. Nu blev det ju rätt rörigt med alla olika klätterställningars uttryck...
Armeringsnätet har lite grenar instuckna. Jag tyckte de såg så trista ut under vårvintern, så tänkte liva upp dem lite. Sedan har fåglarna "hjälpt till". Hursomhelst nu ser det bara rörigt ut. Bort med grenarna och låt det få vara ett lugnt rutmönster, som bönorna kan klättra i. Nu har jag bara armeringsnät i två kragar, kan skaffa två till... Den vita muren lyser kal. Här skulle vindruvor kunna klättra...
"Hallonhuset"
Detta är bara ett försök. Nu fick jag trycka till spaljéerna så att de är spända och hålls fast av just det. Ser ju lite svajigt ut? Det är det. Men tänk att jag spikar, skruvar eller kanske binder - vad vore jag utan snöre? - de tre spaljéerna, och sätter dem så att de blir raka. Kanske måla dem med samma gråsvarta linoljefärg som pallkragarna, så att det hänger ihop. Hm... Skulle ju också kunna ersätta de där spaljéerna med ett "hus" av armeringsnät. Blir ju ett lättare uttryck. Eller ersätta armeringsnät med träspaljéer, skulle kunna bli rätt fint. Sedan, ibland, blir jag trött på att allt ska vara rutor och räta linjer. Något mer organiskt och mjukt format, hur göra det? Något som mer följer och lyfter fram växternas linjer - Hur?
Ja, så här håller jag på. Å ena sidan, å andra..., det är inte konstigt att mitt trädgårderande tar tid. Hursomhelst behöver hallonet stöd! Förmodligen jag också... =oP
Nåväl, innan jag lämnar den lilla köksträdgården så fastnar blicken på gurkörten. Det gör den ofta. Det är en sällsynt vacker växt.
Sakta men säkert kommer jag att fatta ett beslut. Det vet jag. Om du har några tankar och idéer så dela gärna med dig. För det du ser, ser kanske inte jag. Och vice versa.
Köksträdgården löper längs en mur och bakom en ligusterhäck, som är gräns mot gräsmatta etc. På skissen nedan så är proportionerna inte helt rätt, köksträdgårdens vänstra del är inte så bred som på skissen. Men annars så här på ett ungefär.
Mer förklaringar vad skissen visar, se länk till sidan "Min trädgård"
Se det som en del i en mognadsprocess, lite som hallonens egna. En dag faller lösningen på plats. :-)
SvaraRaderaJag hängde upp ett armeringsnät på krokar som jag skruvade i träpanelen på huset. Valde krokar med ett avstånd, rak del, mellan krokdelen och skruvdelen får att få luft mellan panel och nät. Där knyter jag upp mina tomater som står i murarbaljor mot den varma väggen. Gillar armeringsnätet även när det är 'naket'. Det har en struktur som är rejäl. Trots att det rostat rejält har det aldrig blött mot den vita panelen vilket jag var rädd för.
Kram, Carina
Haha... Carina, du har helt rätt. "Jobbat" i trädgården idag och känner att Lösningen börjar närma sig. Inte riktigt likt varken dina eller mina tankar, utan något annat... Ja, och det ena ger ju det andra, så nu ser jag ju precis var mina armeringsnätsspaljéer ska vara... Jag återkommer!
Raderakram
/Katarina