Detta är ingen stol. Längre.

Jag sysslar med dekonstruktion. Det sägs vara en filosofisk aktivitet, som både bryter ner och bygger upp. Nåja, jag gör det i praktiken. Det som en gång var en stol blir till något annat. Den har redan inlett processen själv, då den under en längre tid inte varit bara en vanlig stol utan en (själv)dekonstruerande sådan. Den var sönder och gick inte att sitta på. Den hade blivit en illusion av en stol, en förrädisk - nästintill farlig - sådan. Dags att bryta ner. Och bygga upp.

Är det nu en stol?

Jag kan inte låta bli att flytta runt den. Placera den lite här och där. Skåda verket. Underverket.

Den är sliten och murken, torr och åtgången. Jag penslar med linolja och tar ett snöre för att stärka den lite här och där. Några pinnar faller av, det gör inget.

Fortfarande kan det verka vara en söndrig stol. Men i ett nytt sammanhang kan den ju bli något annat: I köksträdgården är en del av marken täckt av smultron. Den nyplanterade slingerkrassen 'Milkmaid' ska förhoppningsvis just slingra och klä, få den att grönska och blomma.

Nu är det bara att vänta. Vattna då och då, men annars vänta. Ja, och hoppas att ingen slår sig ner i tron att det är... för detta är ingen stol. Längre.