Det blir som de vill, var och när de vill.

Nyss ett överflöd av färg, men nu går vi in i en annan fas. Småfåglarna gungar i vinden och mumsar i sig stockrosornas frön. Deras "bordsskick" är inget vidare, en del frön faller till marken för att flyga vidare eller kanske fastna under någons sko för att landa någon annanstans. Så sprids stockrosorna i kvarteren och dyker upp varhelst det finns minsta möjlighet att gro. Eller omöjlighet, för ibland undrar jag över hur de kan överleva i den lilla lilla springan eller finna boplats där nästan ingen annan grönska trivs. Det är gamla kvarter, husen ligger tätt och gatorna är smala. 

Utanför mitt hus, inte nu, men nyss. Jag kikar ut genom fönstret och ser hur flanerande turister stannar upp och klickar med sina kameror. Hur jag vet att de är turister? Det syns. På sättet de rör sig, de långsamma stegen och den sökande blicken. De kikar runt på de låga husen, klick, klick. Stockrosorna, klick, klick, klick. Jag går ut och försöker se vad de ser precis här utanför mitt hus. Kameran är med. Klick, klick. Klick, klick. Klick.

Jag känner mig lite löjlig där jag står på den egna trottoaren med kameran i hand. Mellan det grönmålade trägaraget och tegelhuset finns en smal gång, som leder till trädgården.

Skjutdörren är stängd, men i det runda titthålet ser jag en skymt av trädgården och dess stockrosor.

Här klär stockrosorna såväl hus som uthus, där de växer upp ur markens gamla betong. De kommer "av sig själv" varje år. Ibland återkomster, ibland nya bekantskaper. Utsikt från kökstrappan.

Variationer.

'

Blommorna skiftar i uttryck.

Många kraftfulla kulörer, men här finns också inslag av skiraste pastell.

Under, eller rättare sagt genom, pergolans tak, når stockrosen hög höjd.

Stockrosorna är inga namnsorter och jag tycker om variationerna de bjuder. Fåglarna hjälper till med sådden, vinden likaså. Ibland hjälper jag till och plockar frön från vackra stockrosor jag ser längs trottoaren, slänger ut här hemma för att sedan göra just ingenting. För det blir som det blir, eller rättare sagt, det blir som de vill, var och när de vill. Jag kan bara hoppas.